Hej allihopa! 

det blir långt i mellan gångerna jag skriver här, mest för att tiden jag skulle ha suttit här, spenderar jag hellre på Lukas och hans framsteg i livet. Det är så otroligt, det lilla livet jag fick på bröstet kl: 23.05 var de bästa ögonblicket i mitt liv. 

Idag ligger han och pratar och till och med skriker, det finns någon som hört sin egen röst och verkar gilla den. Det är så underbart att få vara mamma, att verkligen se och känna att man behövs i livet för någon, att veta att det är mianhang är trygg hos, och självklart hos sin pappa med och många andra också, men att det oftast är jag eller Joakim som kan trösta honom ordentligt, att det är jag som bär maten till honom och att Lukas vet det så säkert. 

 

Vilket system, det är helt otroligt. 

När man själv får barn förstår man att sina föräldrar älskar en och aldrig kommer sluta, tills den dagen dom dör. 

 

imorgon tänkte jag och Lukas åka hem till Åsele en snabbis, det känns bra, vi har inte träffat mormor och morfar på väldigt länge, men det blir bara över dagen eftersom att vi kommer åka med Johanna Jensstad härifrån Borgafjäll och sen åka tillbaka när hon kommer från Umeå.  

Hoppas jag får sova så bra som vi alltid har fått dom senaste veckorna, problemet med L Bara det att han har svårt för att somna, jätte svårt, jag hoppas det löser sig med åldern...?

 

På fredag så åker jag och mon lilla familj till Östersund för att träffa svägerskan (faster) och hennes familj, men inte bara därför. Tänkte tatuera mig när jag ändå är där, vad det blev för er som inte redan vet får se i efterhand, har ni tur dyker det upp en bild någonstands. 

 

Godnatt på er alla!