Det börjar kännas i kroppen att man blir tyngre och tyngre, trodde aldrig att en kropp kunde tala om vad som känns bäst och inte, men den talar tydligt om för mig att lyfta saker på mitt jobb inte är något positivt.
Jag är tröttare och slöare efter en dag på jobbet och faller dirket i sömn på soffan efter vi ätit middag, jag har mycket saker att göra hemma och det hamnar som lite efter nu, vilket gör mig stressad, men jag försöker hålla mig så lugn det bara går, även fast det är svårt.

Fjällens dag i borgafjäll är över och jag har haft det hur trevligt som helst, det har dock innebärt massa slit i flera veckor innan och jag har verkligen kämpat, det är uselt att bli så trött och inte orka lika mycket som förrut. Min pappa kom även upp på lördag och "gick" på marknaden, den är inte så stor men han var där och träffade svärpäronen och några bekanta. På kvällen blev det såklart öltätet, men det var synd på det dåliga vädret, men det är sånt man får ta.
Tack dom inblandade iaf.

 

 

____________________

 

 Nu hade jag tänkt att bara ta det lugnt dom kommande veckorna, innan det är dax för BF. Jag hinner inte och orkar inte längre vara lika aktiv och vara överallt hela tiden, det tar för mycket av mina krafter, speciellt när man jobbar varje dag och hela dagar.

 

Det är otroligt att jag har gått 30 veckor av 40 i min graviditet, det är svårt att tro, jag är fortfarande liten och har ingen speciell "bebismage", det känns mer än det syns. Det är alltså ca 10 veckor kvar tills det är dax vilket gör mig riktigt riktigt glad och ännu mer förväntansfull, tiden går just nu alldeles för långsamt och jag vill bara veta vad som döljer sig där inne. Jag är inte ett dugg nervös inför förlossningen och tror på stort att det kommer gå väldigt bra *peppar peppar*

Svårt att inse att på julafton har jag en liten 2månaders bebis med mig. Ja tiden springer ikapp mig så småning om.

____________________

 

Det som kan göra mig lite deprimerad är att jakten inte kommer bli sig lik men det får jag väl acceptera, det här kommer bli så bra och lyckat ändå. Jag hade dock lagt upp min höst tillsammans med min finnspets och hade tänkt att tok jaga med henne, men så blev det tyvärr inte. Joakim och pappa får hårt gå med henne.
Det kan hända att om jag är så pigg så kommer jag jaga älg lite, möjligtvis gå en runda i skogen för att se det finns nå fågel tillsammans med Nikita

 

 

du gör mig så glad och lycklig.

 

Hej allihopa, snacka om att hamna i en "ond" cirkel. Allting man gör, tänker eller säger (oftast) handlar om barn och bebisar.

Förra helgen fick jag en stor sopsäck av Trude som hon kollat igenom som hon inte ville ha, jag valde ut det jag gillade mest, och visst fanns det en hel del randiga saker, som jag tycker passa perfekt både för kille/tjej och desutom är något jag super älskar själv.

Min garderob innehåller endast randigt, och jag har kommit på att det kan göra mig lite deprimerad nu förtiden. Jag ska sätta mig nu när jag är själv och ensamen och beställa hem lite färglada tunikor, för jag börjar inte på kunna ha annat än det när jag börjar få en liten kulmage. (;

_________________________________

 

Jag har nog inte riktigt förstått att jag bär en bebis i magen, det är svårt att förstå, även för mig ska ni veta. Bebisen börjar bli så stor nu, den tar plats och börjar knuffas mer och mer. Jag känner att mitt tålamod och humör inte räcker lika länge som förr och jag blir arg och frustrerad när jag gått upp så mycket i vikt och inte ens kan fylla min frysdisk inne på jobbet. Jag har inte ett plagg att bära, så det bekvämaste just nu är underkläder och en stor t-shirt, det funkar, men jag mår inte bra, behöver få klä upp mig i bland och få vara fin för att känna glädje för allting.

 

Min rygg och min kropp säger mer och mer i från och det här med att lyfta kartonger med bananer mm är alldeles för tungt för mig. Det trodde jag aldrig att jag skulle behöva säga, men så är det och det känns inge roligt alls. Hatar att vara på jobbet och fråga om någon annan kan ta mjölkylen för att alla lyft från vagnen med 12 liter mjölk blir för tungt när man lyfter ner 12x8 frp och trycker in dom, fruktansvärt. Jag brukar alltid ha klarat mig själv, och inte be andra om hjälp om jag kan göra saker själv.

 

Jag är i graviditetsmånad 8 och har ca 10 veckor kvar till BF, det är helt otroligt och vi längtar båda två efter pyret som vi inte vet könet på inne i min mage. Jag är inte nervös eller rädd för något vad det gäller förslossningen, det enda jag kan känna mig orolig över det är att vi har 25 mil att åka, och det gör mig osäker när man ska åka in.  Jag tror det kommer ordna sig vart det än händer och jag kommer att försöka härda ut så länge det går, både med mitt jobb och även stanna hemma så länge det bara går.

Inget är planerat, förlossning med mera, så det får gå som det går, tror det kommer gå super bra iaf, jag är tacksam för att jag är så lugn som jag är inför allt, men å andra sidan är jag tjurig med och vet att jag klarar av det. :P

 

min barnvagn kommer att bli hit skickad för hoppningsvis till borgafjäll, det stod mellan en Emmaljunga vagn och en Crescent vagn, och det blev en Crescent vagn ändå. Jag gillade vagnen i helhelt och den kommer kunna andvändas några år.

Bilden har jag försökt ladda upp, men datorn är lite långsam.

 

 

Nu ska jag hoppa in i duschen. Känner att min kropp skulle behöva en varm dusch.

 

 

Det är fredag och jag är helt slut på. Idag har jag åkt ner till Dorotea för att besöka barnmorskan Börje som fanns på plats. Eftersom att Lina mina odinarie barnmorska i åsele har semester (vilket jag unnar henne) så får jag gå till Börje istället, vilket visade sig vara en jätte fin och rar man.
Det är konstigt det där, att man som kvinna tycker att det känns konstigt när en man börjar prata om sex, barn, mens, spermier, förökning mm. Det faller sig så mycket bättre in när en kvinna sitter och berättar om vägen till förlossningen och vad man ska tänka på med mera, men det tycker jag.

 

Allt var bra med bebis i magen idag 20/7, jag följer min kurva utomordentligt och jag har en "vanlig" gravidmage, påstår dom/han. Hjärtljuden är ca: 148 slag, och det är helt fantastiskt att jag får uppleva det här, för det känns faktiskt väldigt gott i en "mammas" hjärta när man får veta att allting är bra och att bebisen har det skönt där inne, det vore jobbigt att behöva gå och ha skuldkänslor över något, vilket jag har haft nog och tänker leva med dagen och bara längta tills vi får vårt tillskott och bildar vår egen familj. Det kommer bli en tuff tid framöver, men jag längtar nästan, det är en bit kvar att gå i graviditeten men ändå känner jag mig som världens klumpigaste och jag har ingen ork till något alls. Jag måste börja lära mig att det är inte bara mig själv jag ska tänka på utan det är ju faktiskt en till som vill bestämma hur jag/vi ska må och det måste jag acceptera, fast det är väldigt svårt att låta bli tunga lyft, och alla bananlådor som måste flyttas på.

Jag har gått i 29 veckor nu, och har lite drygt 11 veckor kvar till BF, det känns helt otoligt. Bebisen är stor nu och börjar ta sin lilla plats i magen, idag hade bebisen bestämt sig för att ligga med huvudet neråt, (inte fixerat) men neråt, och det känns faktiskt, för nu kan jag börja få endel obekväma slag, men det tål jag.

 

 

 

Från denna graviditetsvecka erbjuder MVC ofta kontroller varannan vecka. Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet. När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Räkna med att du behöver extra mycket vila. Trycket på venerna som leder blodet från benen tillbaka till hjärtat kan ibland bli för hårt, och det kan leda till åderbråck. Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen. Skriv gärna ned dina tankar om att vänta och föda barn. Det är ett bra sätt att bearbeta det du har framför dig.

Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden runt 26 cm från huvud till stjärt. Det fortsätter att lägga på hullet, samtidigt som hjärnan och de inre organen växer till sig. Nu finns det inte plats för akrobatik konster i livmodern längre, men barnet kan fortfarande sträcka ut sig och sparka. Barnets huvud står i proportion till den övriga kroppen. Hjärnan växer mycket snabbt och gör så att de mjuka skallbenen pressas utåt. Vindlingarna som är karakteristiska för hjärnans utseende, blir allt fler eftersom den blir snabbare och kraftfullare samt förbindelserna mellan nervcellerna ökar. Hjärnan kontrollerar nu andning och kroppstemperatur. I ögonhålorna rör sig ögonen och barnet börjar bli känsligt för ljus, ljud, smaker och lukter. Det kan också skilja på naturligt och artificiellt ljus genom livmoderväggen.

 

 

Jag har en ultraljudsbild, men vet inte om jag vill lägga upp den riktigt. Den känns för speciell för att visa allihopa. Det kan låta löjligt, för det är ju bara ett kort, men jag väljer ändå att avstå. Mitt/vårt barn är ändå vårt. Jag visar dom närmsta!

 

Våra egna misstankar är
Evelina: Pojke
Joakim: Flicka

- det återstår att se, joakim brukar oftast ha rätt.

 

 

____________________________________________

 

Nu tänkte jag sluta skriva och vila mina ögon från försäkringskassan.se ett tag.

 

Hoppas ni har det bra

 

2009-11-27 - 2010-04-21 all kärlek till dig!

!

 

 

Jag sitter hemma i Borgafjäll, har ikväll suttit ute bland myggor, knott och framförallt svear´n, (ni vet dom här minsta myggen som teroriserar dig varenda liten sekund)