gokväll


Det börjar kännas i kroppen att man blir tyngre och tyngre, trodde aldrig att en kropp kunde tala om vad som känns bäst och inte, men den talar tydligt om för mig att lyfta saker på mitt jobb inte är något positivt.
Jag är tröttare och slöare efter en dag på jobbet och faller dirket i sömn på soffan efter vi ätit middag, jag har mycket saker att göra hemma och det hamnar som lite efter nu, vilket gör mig stressad, men jag försöker hålla mig så lugn det bara går, även fast det är svårt.

Fjällens dag i borgafjäll är över och jag har haft det hur trevligt som helst, det har dock innebärt massa slit i flera veckor innan och jag har verkligen kämpat, det är uselt att bli så trött och inte orka lika mycket som förrut. Min pappa kom även upp på lördag och "gick" på marknaden, den är inte så stor men han var där och träffade svärpäronen och några bekanta. På kvällen blev det såklart öltätet, men det var synd på det dåliga vädret, men det är sånt man får ta.
Tack dom inblandade iaf.
 
 
____________________
 
 Nu hade jag tänkt att bara ta det lugnt dom kommande veckorna, innan det är dax för BF. Jag hinner inte och orkar inte längre vara lika aktiv och vara överallt hela tiden, det tar för mycket av mina krafter, speciellt när man jobbar varje dag och hela dagar.
 
Det är otroligt att jag har gått 30 veckor av 40 i min graviditet, det är svårt att tro, jag är fortfarande liten och har ingen speciell "bebismage", det känns mer än det syns. Det är alltså ca 10 veckor kvar tills det är dax vilket gör mig riktigt riktigt glad och ännu mer förväntansfull, tiden går just nu alldeles för långsamt och jag vill bara veta vad som döljer sig där inne. Jag är inte ett dugg nervös inför förlossningen och tror på stort att det kommer gå väldigt bra *peppar peppar*
Svårt att inse att på julafton har jag en liten 2månaders bebis med mig. Ja tiden springer ikapp mig så småning om.
____________________
 
Det som kan göra mig lite deprimerad är att jakten inte kommer bli sig lik men det får jag väl acceptera, det här kommer bli så bra och lyckat ändå. Jag hade dock lagt upp min höst tillsammans med min finnspets och hade tänkt att tok jaga med henne, men så blev det tyvärr inte. Joakim och pappa får hårt gå med henne.
Det kan hända att om jag är så pigg så kommer jag jaga älg lite, möjligtvis gå en runda i skogen för att se det finns nå fågel tillsammans med Nikita
 
 
du gör mig så glad och lycklig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Evelina Hellström

Det bästa som hände mig i livet var när min son föddes den 17 oktober 2012.

RSS 2.0