Lukas vår lilla kille har fyllt sina 7 månader, och jag är världens lyckligaste mamma. Oj vad tiden går undan, verkligen. Man hinner verkligen inte med som alla säger. 

Ja så vad gör han nu? 

- jo, han kryper/drar sig fram, han äter som en häst, (alltid gjort) han har fått två tänder längst ner som stör hans dygn, han rullar och ligger inte stilla, han springer med gåstolen, han river och sliter i allt, lådor, tvbänk, tvätt, saker på bordet (you name it) , han har faktiskt idag premiär satt sig på sin lilla rumpa. 

Listan går att göra lång. 

 

Kan inte förstå att det är sommar och att han till hösten börjar dagis, och visst känns det väl skönt! Absolut. Men den här tiden med honom har ju varit oerhört nyttigt och mysigt. Att få se sitt lilla knyte växa och bli stor. Ibland kan jag inte förstå att jag är mamma, att han är under mina vingar, att det är jag som ska hjälpa honom i livet och finnas för honom, jag ska ju se till att han äter och har kläder, mår bra och har en fin tid i livet så länge jag lever. 

 

Såg precis på nyheterna om ett par från Östersund som förlorat sin dotter när hon var 11 månader i någon slags muskelsjukdom som gör att musklerna förtvinar och att man Max har 3 år på sig att leva. 

Hur hemskt vore inte det!?? 

Jag kan inte tänka mig att någon rycker L ifrån oss idag, det skulle bli tomt och tyst och all den kärlek han ger mig dagligen skulle jag sakna så mkt. 

När man får barn får man ha haft ett hur bra och kärleksfullt förhållande som helst, men kärleken mellan en förälder och sitt barn är så stort, så stort! 

Därför ger jag alla som förlorat sitt barn en stor kram just nu, ni är verkligen så stark. 

 

.....................

 

När jag hade ca 4 månader kvar att gå av min graviditet så (vilket var den enda tiden jag gick) så minns jag hur tungt allt började bli. Jag avslutade mitt jobb i slutet av september och L var beräknad den 12e oktober, det började bli tungt med alla dessa banan lådor och allt man skulle göra, till och med att sitta upp i kassan var riktigt jobbigt, man började känna sig tung och trött. 

Jag minns pur svårt det var att ligga skönt i sängen, jag som älskade att ligga på magen var ju längre inget alternativ, nätterna blev långa och sömnlösa i väntan på honom, oron i kroppen om hur allt skulle gå till passerade mig mer än flera gånger per dag. jag klagade, det började bli jobbigt, kläderna var tajta, och det kändes som att jag använde samma kläder dagligen. Jag klagade så mkt och jag trodde aldrig jag någonsin skulle säga att : jag saknar tiden jag hade mage, det var så himla mysigt att få känna lilla livet i magen, att veta att man bär sitt barn som en dag ska få ett liv här ute i världen, längtar tills nästa gång jag får bära ett barn, och jag hoppas jag får göra det en längre tid än vad jag fick med L. 

 

Det enda jag ser framför mig dagligen det är runda fina magar, åh jag blir alldeles till mig, det är så vackert. Om man känner sig äcklig ful eller fet när man väntar barn så tycker jag ändå att det är värre när man fått. Denna amning gjorde att lättsamma lösa kläder var bäst, gärna ett amningslinne och ett par mjukisbyxor för det ska ju vara skönt att att sitta när man ammar, och ju äldre bebisen blir desto mer lär den vilja suga och producera mjölk, vilket kan leda toftast bebisen vill ligga mer vid bröstet än vad du vill eller har tid med. 

Jag kan bara prata för mig själv, men visst gillade jag att amma första tiden, men tillslut minskade min mjölk och grabben nöjde sig inte och fick tillslut ersättning under dagarna och sen fick han snutta bröst på morgon och kväll, jag ammade ungefär lite över 5 månader, och jag var glad över det beslutet jag/vi tog, både jag och L blev nöjd.

 

Sen att det är sn fruktansvärd hysteri om denna amning gör mig galen, det viktigaste är väl ändå att jag och barnet mår bra? Sen säger jag inget om att första tiden/råmjölken faktiskt är bra och viktig. 

Sen finns det väl också nackdelar med Att sluta ge bröst, på nätterna då barnet som L gör nu är att han vaknar och blir typ rädd och klarvaken, då måste jag försöka lugna honom med vatten och mig, funkar inte det sånär jag göra en liten skvätt ersättning för att han ska komma i ro och somna om igen, tänk då vad enkelt det var att ge alla dom där sakerna på en och samma gång? Precis som man gör med bröst, att ge bröstet på natten och dom somnar, dom är inte hungrig, men vill bara känna tryggheten och lukten. Det var lättsamt. 

 

....................

det var verkligen en stor sak för mig att få barn, så viktigt och inget jag ångrar någonsin. 

Det kan störa mig själv hur otroligt mkt jag kan prata om mitt barn och hur stolt jag är, men det är verkligen meningen med livet att få barn, den upplevelsen man får gå igenom, kärleken, att man är lycklig med den man följer och har fått ett frisk och fint barn, vad mer kan man egentligen begära? 

 

Vinkvällar, sommarmarknad, vintermarknad, festande, jakt, fiske, umgänge mm kan slängde sig i väggen jämfört med det här. 

Även om jag ibland kan sakna många av dessa saker så innebär det ju inte att jag skulle välja mellan en vinkväll och Lukas och sen välja vinkväll istället, han går före allt. <3 

 

nu har jag snackat färdigt! 

 

Lev livet som om det vore den sista dagen i ditt liv!