Sjuklingen.....

Nu var det ett tag sen jag var här inne, men senaste tiden har det varit mkt, faktiskt! 
 
Dagarna inför dopet har tagit tid och kraft från mig, jag har helt på egen hand kokat mig en egen köttsoppa på köttben och om ni frågar mig är det inte så svårt som det låter från börjaN trodde jag aldrig jag skulle kunna ro i land den båten, men det gjorde jag! Och den blev klart godkänd på dopet då det serverades klimp/köttsoppa som lunch och fikat bestod av cupecakes som jag och svärmor bakade ihop, svägerskan Jessica hjälpte mig med frostingen på ovansidan bakelsen så det blev kanon bra och jag vart nöjd, åt dock inget av detta själv, lite av soppan men bakelserna åt jag inte, hann inte, och på senaste tiden har sötsaker inte lockat mig längre, inte ens mitt goda hårda bröd som jag varit helt besatt av, hemskt! 
Känner att jag blir mer och mer matfrisk nu, känns as bra!
 
sen kom dopet, det gick så himla bra, man har varit lite spänd inför den här helgen som varit och passerat, och när den väl var över och. Folket man umgåtts med har åkt hem slappnar man av till 1000% och hamnar gärna i sömn, så alla chanser jag fått, då Lukas sovit då har faktiskt jag också sovit, har börjat tänka efter mer och mer på att inte stressa så mkt och hetsa mig själv, ibland stressar jag alldeles för mkt helt i onödan och jag måste sluta med det, jag mår verkligen inte bra, det ät en anledning till att jag tappat lusten/orken/tiden för att äta ordentligt. 
Lukas va. Jätte nöjd på hela dopet och pratade och även rapade mitt i allt så han fick alla inklusive prästen att få skratt attack,  jag kan inte fatta att vårt första barn är döpt och är 6 månader gammal, tiden går så otroligt fort och jag längtar tills han verkligen kan börja gå, även om många föräldrar säger att då kommer du få springa ihjäl dig istället, men det gör jag gärna, skönt att kunna ställa ner honom på marken och han står där, för nu börjar han bli sååå himla tung! 
 
Jag har haft en jätte bra helg tillsammans med nära och kära, Terese som ni alla egentligen från första början kunde förstå så blev hon ju självklart Gudmor till min/vår lilla Lukas, jag har förtroende för henne, en människa som jämt får mig personligen glad och får mig att må bra, någon som jag vet skulle klara av att ta hand om honom om något skulle hända, inte för att jag tror eller vill att något ska hända, men en människa som jag vet Lukas skulle älska lika mkt som jag älskar henne. 
Timmy blev utsedd till Gudfar och bättre val till gudfar kunde vi aldrig göra, vi har det så himla bra som har så oerhört bra människor runt omkring oss, Timmy är en lugn och fin person med ett väldigt stort hjärta, en person med karaktär och mkt kärlek, jag vet med säkerhet idag att Lukas kommer älska Timmys närhet och utflykter dom kommer göra tillsammans! <3 
tack för att ni finns! 
............................................
 
lukas har varit sjuk, hela förra veckan och i helgen, det vergick mot det friskare hållet i helgen, han blir jätte rosslig och snorig, man får använda en snorsug massor med nässpray och lite Alvedon då det krävs, men trots det jobbiga han haft så har han skinit som en sol, kanske världens bästa unge, såna gånger som när han varit sjuk så får man verkligen göra det bästa av situationen och det är långa vägar till närmsta sjukhus/lasarettet. 
En sån gång är det fruktansvärt jobbigt att vara mamma och pappa, att se sitt barn lida och ha ont, gråta krokodiltårar och inte vilja äta riktigt det GÖR ONT i ens hjärta! 
Det är konstigt, men sån sanning att när bebisar är sjuk så vaknar man på studs om dom börjar gråta, man tycker det absolut inte är jobbigt en sekund att kliva upp om han vaknar på natten och är snorig så han inte kan andas knappt eller har hög feber, finns inget mer man önskar just då än att bara ta förkylningen ifrån dom, jag skulle mer än gärna ta över de och låta mig ha ont och ha feber mm. På ett sätt känns det bra, Lukas tränar successivt upp sitt immun försvar som så småning om kommer vara toppen i framtiden, jag är själv sällan sjuk, och även om det är jobbigt när Lukas är sjuk så känns det bra att han får "göra bort det" även om jag samtidigt inte önska  honom något ont i världen. Men man kan inte skydda sina barn mot allt även om man vill! 
 
Nu tänker jag vika in årorna för kvällen och imorgon ska vi köra bil! Pju, vill inte!!! 
 
 
Kärleken när den är som störst! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Evelina Hellström

Det bästa som hände mig i livet var när min son föddes den 17 oktober 2012.

RSS 2.0