Det är inte alltid gröna skogar
Vilken dag, man har blivit så otroligt bortskämd. Men alla dagar kan ju inte vara bra och problemfria.
Natten till idag bestämde sig lilla L att vakna kring kl:03.00, okey det är Inge konstigt, det har han gjort många nätter och fått komma till oss. Men inatt då vi plockade upp honom vägrade han att komma till ro, trots att det var mörkt, svalt och Inge prat. Han var alltså vaken till 06.00
och nej, det är inte alltid guld och gröna skogar med barn. sen lyckades han somna lämpligt till att pappa i huset skulle börja jobba, då sov vi till kl: 8.30, sen började dagen, och javisst grabben har fått mitt humör (skulle jag tro). Han brukar vanligtvis sova kring 11.30-12.00 en stund, ca 1h (max) men icket, det ville han inte, väl då jag skulle gå till affären så somnade han äntligen i vagnen, så jag gick hem och parkerade vagnen vid bron, satt mig ner tog ett glas saft och skrapade min trisslott jag köpte, självklart ihopp om att vinna några miljoner, visst skulle jag kunna fortsätta vara hemma fru då, med maten klar varenda dag och bara producera massa barn och bygga hus, men såklart en nitlott. 10 minuter efter så vaknar han, pigg? Alltså hallå, hur är det möjligt??! Jaja, han fick leka på gräsmattan och trötta ut sig, visste ju att passet på eftermiddagen skulle gå hem, då brukar han vara mest trött. Så totalt på en dag brukar han kanske sova Max 2h, (not today) fick honom till att somna 1h då jag höll på med maten, han fick snacka och "fjant gråta" sig till sömns vilket han gjorde.
Aja, när han väl vaknade så var han sur, som han varit heeeeeeeeela dagen.
I regel lägger vi honom kl 19.00, han brukar somna efter kvällsvällingen, (not today) pju, han somnade kl 20.30 för att vara exakt, och kommer förmodligen vilja göra precis likadant i natt.
Jag vet att det kan se ut som att det är ett drömliv att alla dagar vara mamma, men det är fruktansvärt påfrestande många gånger också, men som jag skrivit förut så är ju de värt alltid på jorden,
jag misstänker att den här 8 månaders separationsångesten sakta men säkert börja krypa sig på, det ärr precis som man läser, förr somnade han om jag styrde in nappen på natten, men nu gall skriker han tills han får komma upp mellan oss, jag tycker ändå att det är okey att ha honom intill mig, även om jag många morgnar har vaknat med ont i ryggen, den här killen gillar att ligga tvärs över sängen, det otrevligaste mot mig, fötterna. När han var mindre gick det bra, nästan lite masage, men nu känner man sig mörbultad då man kliver upp pågrund av att han boxas.
Jag menar, endel tycker att man inte ska låta dom ligga i mammas och pappas säng, men jag ser det inte som en nackdel, han har inga problem annars att sova själv, och nu håller hans båda övre framtänder på att komma fram, det gör nog lite ont med, eftersom att gommen blir hårdare och hårdare.
..................................
förövrigt hade jag väl inget mer att tillägga, Joakim är ute i skogen och går, jag har ny duschat och ska snart göra mig något gott och lägga mig för kvällen.
Han är ändå mitt allt, mitt liv och den person jag bryr mig mest om.
Efter det kommer min sambo J som jag är så lyckligt lottad att jag får dela denna godingen med.
Love
kram
Söndag
Tillbaka i Borgafjäll- hemma som det också är. Känns helt underbart. I Åsele hade som så fruktansvärt mycket mygg, och tacka gudarna för att det ännu inte kommit så många hit upp än.
Dagarna går fort, verkligen.
Lukas blir snart inom dom närmaste dagarna 8 månader gammal, hallå vart försvann tiden? Jag längtar men ändå inte tills jag får börja tok jobba, tjäna pengar och få lite mer socialt runt omkring mig.
Han är så stor, tung och omysig nu förtiden. Han reser sig upp utan problem, sitter utan hjälpa, han kryper som en vilde och äter massor med mat, endast välling på kvällen och morgonen. Den här mysiga lilla bebisen man en gång höll i sin famn vägrar idag ligga i famnen stilla, han ålar sig ur med kraft, endast när han är nyvaken han gärna kryper upp under kindbeenet.
Jag gillar ändå att det går fort, alldeles för fort för att han nu ska ha en gåstol, för han kör sönder allt man har, så nu blir det krypa och gå med gåvagn som gäller.
.............................
idag har vi träffat Johanna och Anders som varit barnvakt åt en liten Maja, Johannas guddotter. Efter det har vi varit och kört bil jag Lukas och Joakim, nu har jag pysslat och faktiskt plockat mig färska rabarber och gjort en paj, sen ska jag göra potatisgratäng och se till att göra något gott av steken vi tog upp imorse.
Första sommaren jag satt blommor, jag gillar blommor, det ät fint men jag jag är ingen händig människa och får lätt dom där stackarna att dö, nu får jag skärpa mig och som Joakim säger : sånt där ska mammor göra, så nu måste jag göra allt i min makt att få dom att leva hela sommaren ut.
... Men jag får inte glömma att säga att jag HATAR sommare, min bästa årstid är verkligen hösten och vintern. Jag vet, vi alla klagar på vinter då det är vinter, och klagar på sommar då det är sommar, men jag hatar verkligen sommaren jämt, och jag har börjat göra det mer och mer sen jag flyttade till fjället. Här är det så fruktansvärt mkt myggor och helvete som gör mig galen.
till hösten blir ju faktiskt Lukas 1 år, känns helt otroligt. och som det ser ut idag, så tidig som han är med allting i sin utveckling så kommer han att gå innan han ät 1 åR. Joakim började gå när han var 10månader, det kanske hakar på generna och Lukas gör likadant. ?
.................................
Jag älskar dig mitt fina underverk!
Äntligen inne...
Fortfarande minns jag inte lösenordet, det är så sjukt vad dåligt minne man har. Det här kanske bara är ett bevis att jag är otroligt dålig på att uppdatera Min blogg.
Det händer mkt runt i kring mig, tänker varje gång att jag ska skriva och berätta det, men lika fort (precis som med lösenordet) så glömmer jag det.
Dagarna rusar iväg, det är 1 juni 2013. Åren går lika så fort. Kan inte förstå det riktigt.
Jag inleder ett 4a årigt förhållande tillsammans med Joakim, vi har varit förlovade över tre år och som krydda på allt det, har vi världens vackraste son som är snart 8 månader gammal.
vart hamnar allt, känns som att jag träffade Joakim igår, att vi var i Thailand och förlovade oss och känns som tidigare idag att jag fått Lukas, mitt underbart fina barn.
Jag kan inte förklara lyckan jag känner eller bär för dessa individer. Det viktigaste av allt är att jag trivs med dem, och framförallt att jag fick ett friskt barn, och finns inget mer i världen jag önskar än att han får hålla sig frisk okryp leva så länge jag lever.
Läser dagligen om människor som förlorar det dom älskar högst på jorden, nyss om en kille som hade en hjärntumör som bara växte, men han och hans flickvän hann bli gravida och första natten pappan och deras nyförlösta (förtidigt födda barn, just för att pappan skulle få uppleva det) barn
fick sova tillsammans dog han, alltså tog sina sista andetag..
Alltså fy så hemskt, jag tänker tanken ändå varje dag, tänk om jag inte skulle få uppleva mina (mitt) barns uppväxt, få finnas där vid alla fina tillställningar, skolavslutning, studenten, bal jobb mm. Det skrämmer mig, tanken av att han aldrig skulle minnas mig gör så ont. Jag hoppas och ska absolut leva tills jag börjat bygga broar tillsammans med mina barn ordentligt, då dom vet vem mamma är mm.
jävligt mkt tjat om hur bra barnlivet och mammalivet är, men det är faktiskt det, jag säger inget om att jag har fått många dåliga nätter utan sömn, men det är så värt det.
Det som sliter mest är väl när man själv är sjuk och krasslig och J jobbar, det blir mkt att fixa och ordna för lillen dagligen.
alla dom fina dagarna som varit och jag varit sjuk har jag ju varit tvungen att vara ute med L för hans skull, man kan inte sitta inne såna dagar, jag får ångest.
..............................
vi åkte till Umeå i tisdags, jag och mina arbetskollegor, + två st tjejer från Borgafjäll med, vi skulle alltså återigen gå blodomloppet. Och den här gången var det inte jag som var gravid, utan Sara. Minns förra året då jag gick, det var tungt, slitsamt, svettigt och riktigt jävla jobbigt att gå, men vi höll tempot uppe verkligen. Jag kan meddela att det här året var det betydligt lättare, och nästa gång känns det som att man vill pröva springa, fan
det är rätt enkelt att inte vara gravid.
Innan loppet blev det såklart lite shopping, det finns verkligen så mkt fint i Umeå, jag har börjat ledsna lite på Östersund, även om jag gillar staden så är det kul att se och prova nya ställen, jag är ju aldrig i Umeå.
Jag hittade inget som föll mig i smaken, jag hittade dock en sport bh som jag var i behov av och självklart, ingen mamma lämnar en stad utan att haft tanke på sitt barn. Lukas fick sig en hel del fint, men nu tror jag att jag ska dra ner lite på shoppandeT.
Vi har en mormor som köper så gärna, första barnbarnet och allt är alltid speciellt, och det får st gärna vara.
efter loppet fick vi ju mat/fika kassar, så vi stannade i vänners och fiskade innan vi fortsatte resan 32 mil enkel väg hem, sjukt jobbigt men gott fika.
..............................
Till veckan tänkte jag befinna mig i Åsele några dagar, så jag tar gärna emot besök eller åker gärna och hälsa på, men man kan ju gärna höra av sig. Det kanske blir så att vi sover ute i stugan med, men det beror på hur det blir, det är en rätt liten stuga för jag och Lukas, mormor och morfar och morbro, kanske J hälsar på med.
Det är avkopplande där, vore mysigt med lite grillning uppe på berget och sen lite bastning.
Mormor kommer hem från London på måndag, misstänker hon hittar massa fint till grabben.
............................
Litet dilemma, vi bor i en tvåa idag, visst allt funkar ÄN så länge. Lukas sover fortfarande i vårt sovrum, naturligtvis i hans egen säng, men det skulle vara helt underbart med eget rum till honom. Jg hoppas att allt fixar sig till sommaren och att vi har tomt Då.
Jag har nämligen bestämt mig för kök mm. ;-)
......................
Nä nu ska jag njuta av lite egen tid, grabben sover och gubben fiskar...
