Lukas vår lilla kille har fyllt sina 7 månader, och jag är världens lyckligaste mamma. Oj vad tiden går undan, verkligen. Man hinner verkligen inte med som alla säger. 

Ja så vad gör han nu? 

- jo, han kryper/drar sig fram, han äter som en häst, (alltid gjort) han har fått två tänder längst ner som stör hans dygn, han rullar och ligger inte stilla, han springer med gåstolen, han river och sliter i allt, lådor, tvbänk, tvätt, saker på bordet (you name it) , han har faktiskt idag premiär satt sig på sin lilla rumpa. 

Listan går att göra lång. 

 

Kan inte förstå att det är sommar och att han till hösten börjar dagis, och visst känns det väl skönt! Absolut. Men den här tiden med honom har ju varit oerhört nyttigt och mysigt. Att få se sitt lilla knyte växa och bli stor. Ibland kan jag inte förstå att jag är mamma, att han är under mina vingar, att det är jag som ska hjälpa honom i livet och finnas för honom, jag ska ju se till att han äter och har kläder, mår bra och har en fin tid i livet så länge jag lever. 

 

Såg precis på nyheterna om ett par från Östersund som förlorat sin dotter när hon var 11 månader i någon slags muskelsjukdom som gör att musklerna förtvinar och att man Max har 3 år på sig att leva. 

Hur hemskt vore inte det!?? 

Jag kan inte tänka mig att någon rycker L ifrån oss idag, det skulle bli tomt och tyst och all den kärlek han ger mig dagligen skulle jag sakna så mkt. 

När man får barn får man ha haft ett hur bra och kärleksfullt förhållande som helst, men kärleken mellan en förälder och sitt barn är så stort, så stort! 

Därför ger jag alla som förlorat sitt barn en stor kram just nu, ni är verkligen så stark. 

 

.....................

 

När jag hade ca 4 månader kvar att gå av min graviditet så (vilket var den enda tiden jag gick) så minns jag hur tungt allt började bli. Jag avslutade mitt jobb i slutet av september och L var beräknad den 12e oktober, det började bli tungt med alla dessa banan lådor och allt man skulle göra, till och med att sitta upp i kassan var riktigt jobbigt, man började känna sig tung och trött. 

Jag minns pur svårt det var att ligga skönt i sängen, jag som älskade att ligga på magen var ju längre inget alternativ, nätterna blev långa och sömnlösa i väntan på honom, oron i kroppen om hur allt skulle gå till passerade mig mer än flera gånger per dag. jag klagade, det började bli jobbigt, kläderna var tajta, och det kändes som att jag använde samma kläder dagligen. Jag klagade så mkt och jag trodde aldrig jag någonsin skulle säga att : jag saknar tiden jag hade mage, det var så himla mysigt att få känna lilla livet i magen, att veta att man bär sitt barn som en dag ska få ett liv här ute i världen, längtar tills nästa gång jag får bära ett barn, och jag hoppas jag får göra det en längre tid än vad jag fick med L. 

 

Det enda jag ser framför mig dagligen det är runda fina magar, åh jag blir alldeles till mig, det är så vackert. Om man känner sig äcklig ful eller fet när man väntar barn så tycker jag ändå att det är värre när man fått. Denna amning gjorde att lättsamma lösa kläder var bäst, gärna ett amningslinne och ett par mjukisbyxor för det ska ju vara skönt att att sitta när man ammar, och ju äldre bebisen blir desto mer lär den vilja suga och producera mjölk, vilket kan leda toftast bebisen vill ligga mer vid bröstet än vad du vill eller har tid med. 

Jag kan bara prata för mig själv, men visst gillade jag att amma första tiden, men tillslut minskade min mjölk och grabben nöjde sig inte och fick tillslut ersättning under dagarna och sen fick han snutta bröst på morgon och kväll, jag ammade ungefär lite över 5 månader, och jag var glad över det beslutet jag/vi tog, både jag och L blev nöjd.

 

Sen att det är sn fruktansvärd hysteri om denna amning gör mig galen, det viktigaste är väl ändå att jag och barnet mår bra? Sen säger jag inget om att första tiden/råmjölken faktiskt är bra och viktig. 

Sen finns det väl också nackdelar med Att sluta ge bröst, på nätterna då barnet som L gör nu är att han vaknar och blir typ rädd och klarvaken, då måste jag försöka lugna honom med vatten och mig, funkar inte det sånär jag göra en liten skvätt ersättning för att han ska komma i ro och somna om igen, tänk då vad enkelt det var att ge alla dom där sakerna på en och samma gång? Precis som man gör med bröst, att ge bröstet på natten och dom somnar, dom är inte hungrig, men vill bara känna tryggheten och lukten. Det var lättsamt. 

 

....................

det var verkligen en stor sak för mig att få barn, så viktigt och inget jag ångrar någonsin. 

Det kan störa mig själv hur otroligt mkt jag kan prata om mitt barn och hur stolt jag är, men det är verkligen meningen med livet att få barn, den upplevelsen man får gå igenom, kärleken, att man är lycklig med den man följer och har fått ett frisk och fint barn, vad mer kan man egentligen begära? 

 

Vinkvällar, sommarmarknad, vintermarknad, festande, jakt, fiske, umgänge mm kan slängde sig i väggen jämfört med det här. 

Även om jag ibland kan sakna många av dessa saker så innebär det ju inte att jag skulle välja mellan en vinkväll och Lukas och sen välja vinkväll istället, han går före allt. <3 

 

nu har jag snackat färdigt! 

 

Lev livet som om det vore den sista dagen i ditt liv! 

 

 

 

Jag börjar bli trött på att jag har blivit så oerhört känslig mot förkylningar. Det biter verkligen sig fast hårt i mig. Ikväll mår jag verkligen piss, och det är så sjukt jobbigt när man har småbarn, speciellt just nu när han är mammig och väldigt separations ångestfull, han hatar då jag lämnar rummet, eller då jag inte kan hålla/krama honom, det är jobbigt, men oj vadan börjar visa känslor nu, och det känns ändå bra, lite gran som ; oj vad skönt han vet vem som är hans mamma! ;-) 

vet inte, när jag var "yngre" var jag aldrig sjuk från skola eller jobb, nu går det utför, behöver ju inte betyda att jag blir ÄLDRE, men uppenbarligen har jag sämre immun försvar! 

 

.......................................

 

livet leker annars, Lukas blir imorgon den 17e 7 månader  gammal, och visst märks det, nu drar han sig fram på golvet med händerna, och nästan sätter sig själv på rumpan, och ibland för han armhävningar, han ser så rolig ut, min lilla goding. 

Hans första tand har kommit upp sen ett tag sen, och nu är snart hans andra tand uppe helt också, så nu under en kortare tid har han varit svår på nätterna att få att sova, på nätterna vaknar han av att han vill komma upp, och ligga i min/vår säng, det är ju såklart han får det. 

 

Hn väger ca 10kg , kanske 68-70cm lång. 

Har 68-74 i storlek på kläder (såklart) ;-) 

äter massor med mat, under dagen.

sitter upp i vagnen och ska se allt.

pratar för sig själv. 

Ja listan kan göras lång. 

 

Igår kväll var jag och Lukas till Ida och Terese och hälsa på, hela vägen från dom påväg hem satt han och babbla för sig själv, när vi kom hem satt han typ och diskutera för sig själv. jag tror han blev skadad att lyssna på tre st tjejer. ;) 

 

.........................

 

imorgon kommer min J, jag saknar honom så mkt när vi är ifrån varandra så länge, det sägs att det är nyttigt, men det där förstår jag inte riktigt, vi har det ju så bra tillsammans, hur kan det då vara nära att vara ifrån varandra?! 

Kan tjata om J så mkt så jag själv blir leds, men det är ju verkligen min livskamrat, en människa som gör mig så otroligt glad, en människa som förstår mig och läser mig innan och utan till, en människa jag vill dela hela mitt liv med, en människa jag skapat en människa tillsammans med, J är nöden människa jag för alltid vill vara med...

de låter alldeles för bra, eller hur? 

Jepp, visst stör jag mig på små saker, tallrikar som ska ställas från bordet, eller disk som ska plockas från maskinen, eller dammsugning, and so on. Men alla dagar är jag inte heller bäst. 

Det spelar ingen roll egentligen, det är en väldigt liten sak i livet. 

Kan inte minnas en gång vi bråkat, eller varit ovänner. 

Nä, slut på skryt.

 

är bara glad att jag har det så himla bra!  <3 

 

............................

 

nu ska jag fortsätta se Kanada krossa Sverige! :) 

Jag blir så otroligt varm och lycklig då jag ser folk föda barn, lyckan när dom får lägga upp sitt första kort på det lilla livet och visa upp sin stolthet för världen. Jag tyckte själv att det var en helt fantastisk resa. Att få kämpa nästan gråta och svettas blod för att få upp dom någon gång på sitt bröst och inse att det är vårt lilla liv som vi skapat tillsammans. 

 

det är sån otrolig känsla. Kommer aldrig glömma då jag födde Lukas 23.05 och ca 00.00-00.30 ringde jag  mamma och pappa för att berätta, aldrig något jag gjort, och jag visste att dom väntade ett samtal av oss. Att få berätta med glädje och sånt adrenalin efteråt att man fött en pojke som vägde 3620g och 50cm. 

Hela natten var jag vaken, av glädje, lycka och oro. Ibland tänkte jag, huvva varför utsätter jag det bästa jag har i livet för en sån fruktansvärd värLd.

Sköterskorna kom in i jämna mellanrum för att kolla till mig, och funderade varför jag inte sov; men hur enkelt är det när man ligger och kollar på två killar, som har varit näst intill lika duktig som mig, i kampen om att föda liv till Världen?

 

vi åkte in på onsdag, inskriven ca kl 14.00 (redan kl 10.00 var jag öppen 5cm)- vattnet gick 21.30. Dom värsta värkarna satt igång nästan direkt efter vattenavgången, kl 22.35(40) började krystvärkarna, 23.05 var det bästa i mitt liv född, helt utan problem. Jag hade det så bra, och det gick så bra, och alla som håller på läng och har fruktansvärt jobbiga förlossningar ger jag en guldstjärna till. 

 

Jag kan som inte släppa det, och och ibland längtar jag så mkt tills Lukas får sig ett syskon, även om det är länge dit. Men det skrämmer mig också, vad säger att nästa graviditeten blir lika bra och förlossning med? Hur vet jag att jag hinner fram? ;) 

 

är det någon som är fascinerad av människokroppen/förlossningar/graviditet mer än mig? Hade jag orkat och haft tid hade jag läst till BM (Ssk) 

 

 

Lukas bestämde sig för att sova en stund nu efter lite käk! Jag tänkte då passa på att skriva några rader här, även fast jag inte alls är motiverad! 

Grabben har fått sina två första tänder, vilket känns jätte bra faktiskt! Det gör en glad, då undrar ni säkert varför man bli glad över sånt? 

Allt som överraskar en, en första gång gör ju en människa lycklig, speciellt när det gäller sitt barn och dens utveckling, man ser ju verkligen att det går framåt och att den lilla mönniskan är frisk och fungerar". 

 

livet som mamma i allmänhet är ju det bästa som kan hända en, du förändrar ditt liv och allt får verkligen helt annan mening, jag ångrar aldrig mitt barn, eller att jag skulle vilja ha gjort något annat innan han kom hit till oss, det är inte så enkelt men man får helt enkelt bara ta allt för vars det är och göra sånt man gillar och vill trots att man har barn, det krävs mer planering och mer regelbundna saker I ens liv. 

 

..........................................

 

 

på lördag ska jag ha en hel dag tillsammans med Sabitha i Östersund, jag som sällan åker till stan eller aldrig någonsin shoppar till mig själv eller Lukas, jag ska verkligen gå LÖS och handla mig leds så jagande behöver åka och shoppa på ett tag! ;) 

 

detvar det lilla jag hade på hjärtat!