Hej allihopa, jag vet att jag har varit dålig på att skriva här och uppdatera er om mitt liv och min oerhört stora och otympliga mage, men tröttheten har verkligen tagit över mig totalt och igår gjorde jag verkligen min sista dag på jobbet. Jag kände att det verkligen var dax att lugna ner mig innan det kommande "marathon loppet" som dom säger, drar igång.

 

Allt är som vanligt, och dagarna blir bara färre och färre tills den dagen jag är beräknad till. Det är alltså 2 veckor tills det är dax för mig, vilket menas att det kan hända precis när som helst, jag hoppas och vill så gärna att det drar igång snart, jag känner mig så oerhört taggad och förväntansfull över allt det här, och för första gången i mitt liv känner jag mig redo för något, funderingarna över hur det ska gå till och vad jag kommer att få känna, och till slut vem jag kommer att få möta, som min son eller dotter, det är helt ofattbart.

 

Allt är väl egentligen färdigt för bebisen, sängen står äntligen på plats, det enda jag saknar just i det rummet nu är mina nya hiss gardiner som jag beställt, dom borde snart vara klara. Skötväskan till bebisen är väl också färdig tror jag, jag har inte gått igenom den så noga om jag ska vara ärlig, det är mest folket som är här och hälsar på mig, mamma, johanna mm som kollat igenom den i längtan efter att få träffa den lilla godingen, men jag tror att det som behövs finns där i, min journal som måste med mm. Däremot packningen för mig själv är inte klar, och jag har inte ens tittat över vad jag ska ta med mig, eller vad jag behöver!? Det kan göra mig lite stressad, men jag tror att det ordnar sig, tänkte köpa mig en ny bag i dorotea som jag kan packa i.

 

......annats skötbordet,kläder mm är på sin plats. Så det enda jag egentigen ska göra nu det är att ta det lugnt och börja packa vår/min väska.

 

I Helgen hade jag tänkt att åka till åsele, för att på Fredag göra förhoppningsvis mitt sista besök hos Lina (bm) och sen fira min älsakde storebror som fyller 29 år, helt otroligt vad tiden går, och att han ska få bli morbro med, det känns helt otroligt.

 

Det som kan skrämma mig lite är att min känsla säger att jag kommer få för tidigt. Det behöver inte stämma bara för att jag har en konstig känsla inom mig. Men jag hade en god kamrat här igår, Trude som berättade att hade jag dessa symtom/besvär som jag berättade om för henne så sa hon; Evelina, då ger jag dig högst 5dagar till sen har du fått, det skrämmer mig lite, för på henne hade allt de där stämt, både på hennes första barn och dom andra två barn, så vi får väl se.

Därför tar det lite emot att vara ifrån Joakim, även om det bara är Borgafjäll - Åsele.

 

Såg även att en bekant tjej från Umeå (Idah) fått en liten prins, vilket glädjer mig så otroligt, jag var hel säker på att det där inne skulle ligga en liten flicka, det kändes som en sån mage, men så var det inte.

Jag känner mig rätt säker på att jag själv bär en pojke, medan alla andra säger en flicka, och inatt drömde jag om att vi fick en flicka, det kändes så konstigt, jag hade ju stält in mig på en pojke, så jag måste nog börja jämnställa mig lite så inte jag får en chock den dagen det visar sig vilket kön det är.

 

______________________________

 

Sist jag var hos barnmorskan hade jag inte sådär jätte bra blodvärden, så jag köpte mig järntabletter
Hjärtslagen var på 140-148 tror jag.
SF måttet var 34 cm

kurvan såg jätte bra ut

 

Jag börjar känna mig besvärlig och tung nu, nätterna är omöjliga att få sömn på, men ändå mår jag så gott. Jag vilar gärna en stund på dagen, om jag hinner. :)

 

Underbara fjället, ser framemot vintern och julen nu! :)

 

 

 

 

Livet är inte bara en fest, livet är ju faktiskt något vi har bara för ett tag, vi alla har räknade dagar, och ingen vet vilken dag som är vår.

Jag blir så oerhört depriemrad då folk, ursäkta, men varje helg dricker och bara spiller sitt liv på sprit hela tiden, jag klandrar ingen för att ta en öl eller så och har trevligt någon helg då och då, men när festen börjar från tidig dag, till sena natten, och sedan fortsätter efter några timmars sömn, och pågar så i flera helger i rad. Visst har jag "varit" där med, jag har varit den som festat och haft kul, men det har varit till någon gräns i allafall, jag känner och vet av folk som super sig så oerhört onykter så man inte minns vad man gör eller säger, och enligt mig är det fruktansvärt, det gör mig ledsen och fundersam över vad man har för syn på livet egentligen, många av dom som blir så fulla skämmer ut sig och har ångest dagen efter, är det värt det?.

 Jag sitter inte och skriver det här bara för att jag är gravid och inte kan göra något, jag skriver det för att det finns många i min närhet som har, inte vet jag, men uppenbarligen "spritproblem" och inte kan hantara det.
Jag älskar att vänta barn och skulle göra det många fler gånger än att supa mig i fylla någonstans, fast det kan vara jävligt jobbigt många gånger att vara höggravid och inte kunna ta sig upp ur soffan ordentliget, inte kunna ha sina kläder, skorna börjar bli för små, man är kissnödig dygnet runt, ja listan kan göras lång.

 

jag ska egentligen vara lycklig och bara se framemot mitt kommande barn och försöka samla på alla mina minnen som hela tidne lagras av min graviditet, men det är svårt när man har så mycket annat också att tänka på.

 

Jag vill bara att folk som jag älskar med hela mitt hjärta, ska förstå att det är av kärlek jag är rädd om dem. Dessa ska vilja förstå att det jag säger faktiskt är sant och att sprit bara förstör människan, speciellt så mycket som det blir, speciellt om det blir varenda helg, och PÅGÅR I FLERA ÅR i RAD

man måste väl för helvete kunna grilla, fiska, åka någonstans utan att dricka en öl mm? Många kan inte det.

 

Jag har sagt mitt, dags för dig/er att fundera på vad som är viktigare nu, är det ens viktigt?

 

______________________________________

 

Hej alla glada! :)

Tiden går sakta och långsamt, jag vill att tiden bara ska gå fort så jag får mysa bebis snart och bara ge kärlek en massa.
Jag skulle vilja slösa lite mera kärlek, på bebisen, det kan bli lite för mycket till Joakim så han blir så stor på sig. Stor börjar jag verkligen bli, eller det känns iaf som det. Jag har såna problem på nätterna med att sova, mina höfter värker och jag har toalett besök rätt ofta, vilket försämrar min sömn. Bättre är det inte när man har mycket att bearbeta, så gärna ligger jag med telefonen och googlar, google är min vän.

 

För övrigt mår jag riktigt riktigt bra, älgjakts veckan börjar nu ( imorgon ) och jag hade gärna velat åka hem och jaga, men chefen ska jaga så jag var tvungen att jobba i stället, jag kan väl överleva det då, men det känns inge bra med tanke på att jag kliver på hennes 100% schema till veckan, jag kommer verkligen att vara super trött den här veckan, tur jag har bästa viveka som jag jobbar med som är så gullig och snäll, vi hjälps åt. Jag kanske med tur kan jobba in fredagen så jag får åka hem till åsele på torsdag, men det känns jävligt att lämna viveka, åh det är så jobbigt att vara få som jobbar.

Jag trodde jag smidigt och lätt skulle kunna jobba länge, men att vara affärsbiträde, trevlig, hjälpsam, lyfta, förflytta och fylla mjölkrum mm så känner jag att min kropp inte längre orkar allt det där. Så jag kommer jobba den här veckan och sen ska jag se hur jag jobbar framöver.

En kund kom in och frågade mig om det inte var dax att gå hem och vara hemma tills det var dags, och det kanske det är, men jag är rätt bra på att köra över min kropp och dens vilja.

 

Jag borde egentligen börja äta järntabletter pågrund av mitt låga blodvärde, men jag som är den jag är har inte börjat göra det, så jag blir bara blekare och blekare. Ikväll blir det massor med jordgubbar.

 

___________________________

 

Joakim sa : Denna höst kommer blir oförglömlig,
Dåligt med fågel i år, (vi som har unghund)

5.e september ska han operera sig (mitt i jakten)

...hur länge blir han hemma....

10 september ska vi till barnmorskan igen i åsele

14 september ska vi på begravning

sen är det jakt och spänning inför kommande bebis och den.....

12.e oktober är den beräknad att komma.

 

det är mycket som hänt det här året, både med glädje och sorg.

Hade önskat att min älskade farfar fått träffa vår lilla bebis, varför kunde han bara inte hålla ut, undrar jag.

;/

 

_______________________________

 

Vill bara att ni ska veta att jag trivs så oerhört bra här i Borgafjäll, det var inte tänkt på långa vägar att vi skulle hamna här från första början, men när tanken väl slog in då den slog in, känns det som att vi gjorde det bästa valet vi gjort i vårt liv.

Vi båda trivs här, och jag behöver ingen stad med kläder, fik mm. Jag har det jag behöver här och det vet ni alla vem det är, och det är ju Joakim.

Vad gjorde jag utan honom, han gör mig så lycklig och jag är så glad och tacksam för att det är hans barn jag bär och att vi ska få bli föräldrar.

Jag har världens bästa svärföräldrar som stället upp och är helt sjukt bra på allt! GULD!

Livet är underbart när jag får vara här tillsammans med er!

 

 

Mama klänningen jag ska ha på begravningen

 

________________________________

 

SKIT JAKT PÅ ER! ;)