Hej allihopa, jag vet att jag har varit dålig på att skriva här och uppdatera er om mitt liv och min oerhört stora och otympliga mage, men tröttheten har verkligen tagit över mig totalt och igår gjorde jag verkligen min sista dag på jobbet. Jag kände att det verkligen var dax att lugna ner mig innan det kommande "marathon loppet" som dom säger, drar igång.

 

Allt är som vanligt, och dagarna blir bara färre och färre tills den dagen jag är beräknad till. Det är alltså 2 veckor tills det är dax för mig, vilket menas att det kan hända precis när som helst, jag hoppas och vill så gärna att det drar igång snart, jag känner mig så oerhört taggad och förväntansfull över allt det här, och för första gången i mitt liv känner jag mig redo för något, funderingarna över hur det ska gå till och vad jag kommer att få känna, och till slut vem jag kommer att få möta, som min son eller dotter, det är helt ofattbart.

 

Allt är väl egentligen färdigt för bebisen, sängen står äntligen på plats, det enda jag saknar just i det rummet nu är mina nya hiss gardiner som jag beställt, dom borde snart vara klara. Skötväskan till bebisen är väl också färdig tror jag, jag har inte gått igenom den så noga om jag ska vara ärlig, det är mest folket som är här och hälsar på mig, mamma, johanna mm som kollat igenom den i längtan efter att få träffa den lilla godingen, men jag tror att det som behövs finns där i, min journal som måste med mm. Däremot packningen för mig själv är inte klar, och jag har inte ens tittat över vad jag ska ta med mig, eller vad jag behöver!? Det kan göra mig lite stressad, men jag tror att det ordnar sig, tänkte köpa mig en ny bag i dorotea som jag kan packa i.

 

......annats skötbordet,kläder mm är på sin plats. Så det enda jag egentigen ska göra nu det är att ta det lugnt och börja packa vår/min väska.

 

I Helgen hade jag tänkt att åka till åsele, för att på Fredag göra förhoppningsvis mitt sista besök hos Lina (bm) och sen fira min älsakde storebror som fyller 29 år, helt otroligt vad tiden går, och att han ska få bli morbro med, det känns helt otroligt.

 

Det som kan skrämma mig lite är att min känsla säger att jag kommer få för tidigt. Det behöver inte stämma bara för att jag har en konstig känsla inom mig. Men jag hade en god kamrat här igår, Trude som berättade att hade jag dessa symtom/besvär som jag berättade om för henne så sa hon; Evelina, då ger jag dig högst 5dagar till sen har du fått, det skrämmer mig lite, för på henne hade allt de där stämt, både på hennes första barn och dom andra två barn, så vi får väl se.

Därför tar det lite emot att vara ifrån Joakim, även om det bara är Borgafjäll - Åsele.

 

Såg även att en bekant tjej från Umeå (Idah) fått en liten prins, vilket glädjer mig så otroligt, jag var hel säker på att det där inne skulle ligga en liten flicka, det kändes som en sån mage, men så var det inte.

Jag känner mig rätt säker på att jag själv bär en pojke, medan alla andra säger en flicka, och inatt drömde jag om att vi fick en flicka, det kändes så konstigt, jag hade ju stält in mig på en pojke, så jag måste nog börja jämnställa mig lite så inte jag får en chock den dagen det visar sig vilket kön det är.

 

______________________________

 

Sist jag var hos barnmorskan hade jag inte sådär jätte bra blodvärden, så jag köpte mig järntabletter
Hjärtslagen var på 140-148 tror jag.
SF måttet var 34 cm

kurvan såg jätte bra ut

 

Jag börjar känna mig besvärlig och tung nu, nätterna är omöjliga att få sömn på, men ändå mår jag så gott. Jag vilar gärna en stund på dagen, om jag hinner. :)

 

Underbara fjället, ser framemot vintern och julen nu! :)