År 2012 den här tiden så var jag känslig, otroligt känslig, och det första som slog mig var att det var pollen. Jag nös, fnös, grät och var alldeles tät i näsan, det rann snor förjämnan.

Den 2012 den 15 Juni fick vi veta att vi väntade smått, då förstod jag direkt att det kanske var därför jag blivit så känslig, jag har ju aldrig förut om åren visat tecken på allergi? Det är därför det har varit såhär, kroppen har signalerat.

Allergin slutade tillsut, och jag antog att det bara var under en liten kort period under min graviditet.

 

År 2013 minns jag ingenting utav pollen eller den här jobbiga snuvan.

 

Nu, år 2014 sitter jag här, i BORGAFJÄLL snuvig som aldrig förr, sår under näsan, kliande näsa, rinnande snuva och hemska nysattacker.

Det är otroligt påfrestande, trodde aldrig detta.

Okey, jag vet vad ni alla tänker, DU ÄR GRAVID IGEN, men nej det är jag inte. Jag har kommit undanfund med att jag kanske är pollenallergiker och att vissa år är värre än andra.

 

_____________________________________________

 

Det var ett tag sen jag skrev här på bloggen, jag har inte haft så himla mkt tid på kvällarna att sitta och skriva om mitt "tråkiga" liv (enligt endel, kanske). Känner att det kan jag dela med en bra vän eller med min sambo istället. Men sen så kan jag tycka i mellanåt, att det kan vara kul att blicka tillbaka på det man skrivit och därför skriver jag då och då.  

_____________________________________________

 

Ja, men hur är mitt liv i Borgafjäll då? Jo, jag har många järn i elden och jag känner mig mer motiverad till alla dess saker än någonsin förr.
Snart, i Juni flyttar det upp en familj från Norråker, kompisar till mig och Joakim. Känns hur kul som helst. 6 yttligare personer bosätter sig i Borgafjäll, kan det bli bättre?

Annars då? , jo jag jobbar och sliter och umgås med min egna lilla familj. Det är helt enkelt för få timmar på ett dygn, känns som man inte hinner hem förän man ska sova och sedan vakna för att kliva på jobb.

 

__________________________________

 

 

 

En sak jag lärt mig från Anders Isaksson/Johanna Arvidsson; Man behöver inte gilla alla, det är okey att inte tycka om en människa, det är inte olagligt.♥
p.s. Jag saknar er

                                .

Hej allihopa! 

Jag valdet att låsa min blogg en stund enbart för att jag inte skriver något, då behöver ingen vara inne och kolla och sen bli besviken. 

 

Jag väljer att göra ett inlägg nu, när jag är själv och barnet sover, det är nu man har tid. 

Det kommer bli samma tjat som alltid, om barn, förhållande, jobb, tid, livet, vänner mm. 

 

Man tror det inte, att tiden går fort alltså. Det känns som att jag inte hunnit blinka ens en gång, och nu är vår lilla grabb stor. Hela 1år. 

Han började gå när han var 10 månader, wow  och vad roligt tyckte vi, vi visste nog inte vad vi väntade oss, och det gör vi fortfarande inte. Han springer, han gör saker han inte får göra, han har börjat bli trotsig och blir skit förbannad över saker man ber honom att låta bli. Den här killen kommer garanterat att få humöret efter mig, tror jag? 

Man hinner verkligen inte med, det som jag trodde jag skulle göra. 

Han har börjat dagis, det gjorde han den 4/11 och det var absolut inga problem, jag har ju faktiskt längtat så himla mycket efter att få börja jobba och träffa människor, få rutiner men mest av allt tjäna pengar och få längta efter Lukas. När vi lämnar honom på dagis är det inte några problem alls, han vinkar inte hejdå, han tittar inte ens åt mitt håll när vi/jag säger hejdå. 

Personalen säger att han äter som en häst, vilket glädjer mig, hellre en mätt och matglad unge, än en unge som är grinig och hungrig men vägrar att äta. 

Här i borgafjäll sover barnen inte inne heller, det har dom aldrig gjort, så oavsett väder ute, kallt, blåsig eller snöstorm dom ligger ute i sin vagn, vilket jag ändå gillar. Får barn lära sig att sova ute i vagnen så vill dom gärna sova där så ofta som det går, och oftas sover dom ju bättre ute i luften. Lukas har aldrig haft problem då personalen lagt honom i vagnen för att sova lunch, han somnar redan när dom börja lägga ner honom. Fördelen är att vi har en (Voksi) påse, som vi fått låna av Joakims syster, som hon haft till alla sina tre barn, wow eller hur? Och funktionen funkar lika bra som ny. Lukas behöver bara ha en tröja, byxa, sockar, vantar och mössa, är det ritktigt kallt, så har han även en halsduk. Sen ligger han varmt nerbäddad hela tiden. 

SUPERBRA enligt mig, och uppenbarligen min svägerska med! :) 

Hur som helst, när jag sedan ska hämta Lukas vägrar han nästan komma fram och vill helst inte hem, det tar ett tag innan han kommer fram till mig och håller om mig en snabb sväng, för att försäkra sig om att jag inte ska hinna hålla fast honom för att sedan måsta åka hem. När det är dags att åka så går det bra, han är inte ledsen, men han skulle nog välja att vara kvar, men han gillar nog innerst inne att mamma och pappa hämtar hem honom. 

Så vi har absolut inga problem alls med dagis, det funkar bra för oss alla. Vi har dock redan hunnit VABBA tre dagar av fem. Men jag antar att det bara är så med barn. Det kommer väl fortsätta länge till antar jag. 

 

Lukas växer och bli stor, jag ska säga med ärlighetens namn att vi är väldigt dålig på att kolla hans vikt och längd, det var väldigt väldigt länge sen jag var och kollade honom. Men jag ser att han mår bra därför tycker jag det är ovesäntligt hur siffrorna ser ut. 

Han kan inte säga något än, han har kommit i det "stadiet" då han härmas mycket och säger saker som vi säger. Men tyvärr så säger han inget i förståelse än, men det kommer väl det med så jag hinner bli leds.Frågar vi vart olika saker är så vet han vart dom är och ibland kan han peka eller bara kolla på saken, vissa saker hämtar man; Som tex; Vart är traktorn? Då hämtar han traktorn, Ser han en helikopter så säger han fjuucshh, ser han farfar säger han brumbrum, haha. typ mm.  

 

 

............. 

Som förälder krävs det mycket tålamod, jag vet att jag inte föddes med något alls, men det är något man verkligen få jobba på när man skaffar barn. 

Det är jobbigt och tar sjukt mycke tid utav en, inget är längre som förr, och det vill jag inte heller, men vissa dagar känns helt hopplösa, då man inte kan göra eller åka vart som helst när som helst, du ska alltid få med dig barnet/barnen vart du än åker. 

Det spelar ingen roll hur mycket jag vill göra saker så måste jag alltid fundera en extra gång om hur jag ska gå till väga. 

Det jag hade lite svårt för var att förstå att det handlade om så mycke ansvar, tid, planering och aktivering. Jag vill ju att mitt barn har det bra och få göra roliga saker inte bara sitta inne, eller inte få uppleva saker. 

Vad det gäller sömn, så finns det lite av den "varan" när dom små liven inte ritktigt kommit in i rutinerna, vilket jag vill påpeka att det är viktigt! 

Jag tyckte det var oerhört påfrestande att kliva upp på natten, men det är sånt man har glömt idag då han sover typ hela natten, kanske att nappen trillar ut och att man måste peta in den igen, men hur jobbigt är det? 

Har man inga barn kan man nog aldrig riktigt förstå hur fruktansvärt påfrestande det är många gånger, för innan jag hade barn så kunde jag aldrig tro att det var så påfrestanden, det är något man måste uppleva bara för att förstå. 

 

Jag har aldrig mått bättre än såhär, att jag kunde få en sån vacker och frisk son trots "omständigheterna" gör mig så otroligt lycklig och varm i hjärtat. Vem kunde tro att den smärtan man kände när han kom till världen skulle vara bortblåst idag, eller sekunden just efter? Vilka känslor som strömmade och strömmar genom sitt blod, hur är det möjligt att man kan ha såna här känslor, det är nästan så stark att man inte förstår varför man fortfarande lever? 

Hormoner spökar i min kropp och kommer nog göra det tills jag ligger i graven. Finns ingen jag känner sån kärlek för som för honom. 

 

............................

 

Men man förstår varför ens föräldrar varit så rädd om en, skyddat en och tjatat om att göra saker försiktigt mm. 

 

Jag minns när jag var liten, eller yngre. Vissa perioder i ens liv hade man dödsångest, det var länge sen jag hade det och jag brukar inte tänka så mkt på döden. Den är ju ganska nära egentligen hela tiden.

Det är inte sjäva döden som göra mig rädd, det är mest att jag skulle "förlora" Lukas och Joakim och alla runt omkring som jag älskar, jag skulle inte vilja missa en dag med Lukas, det skulle göra mig ledsen. Det är det som skrämmer mig mest idag. Jag hoppas att det går över och att jag börjar tänka på annat och lever livet dag för dag, och hoppas på att jag får hålla ut så länge som det går, för mitt/mina barn.

 

Men sen så har jag ju ljusprickar i min vardag, som gör mig så glad ovh älskad. 

 

Jag flyttade till Borgafjäll, lämnade Åsele, för många år sen. Åsele var ett ställe jag kunde åka till över en dag eller så, men mitt liv ville jag leva i Borgafjäll tillsammans med Joakim och Lukas. Jag trivs här, verkligen. Jag trivs med mitt jobb och mina vänner jag har här. 

Jag har "lämnat" mycket bakom mig, många vänner har jag flyttat ifrån eller tappat kontakten med, och det är väl inte så det ska vara, men oavsett om man vill eller inte så blir livet annorlunda på olika ställen där man lever. Jag vet vilka vänner jag har och kan lita på. Jag har inte 1000 tals vänner, jag har några enstaka vänner utspridda som jag älskar,saknar och som jag litar på. 

 

.............................................................................

 

I mitt huvud cirkulerar det flera saker som jag skulle vilja skriva, men jag känner att jag inte orkar fortsätta nu. 

 

 

_________________________________

 

tack för ikväll. 

 

 

 

 

 

 

 

Tiden går, och JA shit vad den går. Insåg igår att Lukas blev 11 månader?! Men herregud tänkte jag... tyckte nyss jag låg på BB och fick vara med om världens mest helt underbara upplevelse. Nu har det gått så fort därifrån att jag minns inte hur allt gick till när jag läser om andra som berättar om sitt nya färska mammaliv... 

 

Man kliver lixom in i mamma rollen så fort man har den där lilla saken på magen, det går av ren rutin allting, hur man ska sköta, mata och vårda Mm. 

Osäkerhet fanns, och finns även idag, men innerst inne vet jag att hur mkt jag än rådfrågar om olika saker är det ändå bara två människor i hela den här världen som vet hur Lukas vill ha det, och det är jag och Joakim. 

 

.

 

L-J

...........................

 

 

Hej allihop! 

Jag skriver nu igen, men med såå liten ork i kroppen, mest av allt skulle jag vilja ligga ner, helst under vattnet och bara glömma nuet, och kanske bli frisk. Finns inget jag hatar så mkt som att bli sjuk. 

Det var väl INGENTING att klaga över när man inte hade barn, du sjukskrev dig om du inte pallade att åka på jobbet och bara låg hemma framför en riktigt kass film som man sedan somnade till, dagen kunde fort gå undan och plötsligt var det kväll... 

Det är med all säkerhet INTE så nu, Inte ens i närheten, jag ska inte klaga pappa brukar säga: Ha man tege satan te båtn äre ba å ro i lann han!

Visst, Lukas finns här och nu och det finns inget jag älskar så mkt som han, men finns absolut inget så påfrestande att ha en helt onöjd unge, med både feber och snuva som inte är nöjd förutom i min famn dagligen, HELST gåendes fram och tillbaka inne, man får inte sätta sig ner. Han blir bättre och jag blir sämre.

 

mitt tålamod är känt för att inte räcka till så bra, och när jag själv knappt orkar styra min egen kropp, inte ens äta då är jag SJUK, jag kämpar håller imot och gör allt i min makt för att få honom glad men min energi tillåter inte det. 

 

Idag fick jag ringa Joakim som fick komma hem, Lukas var omöjlig att få somna på eftermiddagen, jag höll på..... och härdade ut, verkligen. Men tillslut orkade jag inte, man  kan inte orka allt va?! 

 

Just precis som rubriken lyder, det blir aldrig som man tänkt sig! 

 

När man väntade sitt första barn visste man egentligen inte mycket, man trodde att när man väl fått börja vara mammaledig skulle man hinna med saker man aldrig annars hade tid med.

Så var inte fallet.

Att vara mamma på heltid kräver hel del jobb och väldigt mkt tålamod och för att inte tala om full kontroll hela tiden, speciellt när barnet blir lite äldre och prövar sig fram och pröva nya utmaningar, det kan gå så tokigt ibland, och det vill man ju inte, du får inte en minsta sekund slappna av. 

 

Min tanke när jag fixk barn var att hinna vara i Åsele, träffa familj och vänner, hinna umgås och planera tider för att träffas och hitta på något. 

Det kan jag säga är helt kört idag. Som mamma har jag/mitt barn tider och rutiner tt följa, rutiner och måltider som ska annordnas varje dag, så är det bara, och ibland kan det gå mig själv på nerverna att man inte kan göra det eller det just då för att L ska sova eller så, men det finns inget bättre än rutiner och det måste och ska man verkligen följa, om man vill få en "normal" vardag. 

 

Det är då viktigt att man har förstående kompisar/familj tycker jag, som förstår och kanske kan flexa och erbjuda mig bestämma när man ska träffas, vilken tid, var och hur? . Visst allt går att ordna, sova i vagnen i bilen diffa en timme eller två på måltider, men i långa loppet är det inte bra, om man gör det var och varannan dag, det tycker då inte jag iallafall, men det är min åsikt och jag talar för mig och mitt barn och våra rutiner i vår familj. 

 

Lukas är en duktig gosse som står på stadiga ben som bara älskar att äta, ibland vet jag inte om det finns stopp i honom riktigt. 

 

vi började ju tidigt med Lukas "smakportioner" , smakportionerna som bara skulle vara någon sked lite då och då kunde bli en hel måltid ibland, och han hade Inge större besvär med det. 

Så idag är han 10 månader gammal och äter nästan all mat vi äter, självklart får han sina portioner utan vitlök, lök, peppar salt mm. 

Burkmat ger vi nästan aldrig nu. Jag kan köpa någon burk för att ha UTIFALL att, och det blir ju inte dåligt så länge man inte öppnar den. Däremot kan jag köpa mellanmål, och sånt där till honom, tyckder att burkarna och påsarna är jätte effektiva, till just mellis och så. 

 

..................................................

 

hela veckan har jag och Lukas varit i Åsele och mormor och morfar, och vi har alltid så mysigt och trevligt. Mormor och Morfar ställer upp så mkt. Ibland kan jag förstå när dom säger att "det här är livets efterrätt" . 

 

Jag har egentligen inte hunnit med något, har träffat gudmor Terese i kanske 3h totalt, vad vet jag, och Marina och jag åkte barnfria till Övik för att shoppa lite. Det är det jag hunnit, sen har vi bara mått bra och gosat på movägen. I fredags åkte vi till vackra Lövnäs, där vi åt surströmming, fiskade, åkte båt mm. 

Tiden går så snabbt bara. 

 

Har hunnit boka in säkert 3-4 träffar med några kompisar och inte hunnit med en enda. Skit tråkigt, det är absolut inte såhär det ska vara, det säger jag inte, men det är svårt att hinna räcka till åt alla. När man åker till Åsele är det ju mest för att träffa sin familj och låta dom vara med ditt barnbarn. 

 

.......................

 

 

snart är det älgjakt, och då åker vi hem igen. Känns super bra, jag längtar så till Jakten. 

 

 

 

 

Kvällen igår bjöd på kanon väder.

Först blev vi, jag och min lilla familj bjudna på middag hos Nils-Aron Kristoffersson och Magnus, två otroligt fina pojkar/bröder som jag tycker väldigt mycket om, personer som jobbar, är inom rennäringen och som man nästan aldrig ser för dom håller sig mest till fjälls eller i skogen. Vi blev bjudna på kött och potatis, Nils-Aron hade verkligen lyckas, för vi var hur hungriga som helst.

Lukas fick åka 4-hjuling, vilket han först gillade, tills pappa bums skulle köra på lite "högre höjder" då blev han rädd, vilket innebar att Lukas fick skjuss av farfar tillbaka till Nils-Aron.

 

Efter det, kl blev ca: 19.00 bar det iväg hem igen, eftersom Lukas skulle göra i ordning sig inför kvällen, ni vet, - byta blöja, nattkläder, borsta tänderna, äta välling och framför allt mysa i pappas famn.

 

Under tiden Joakim  fixade allt det där så tog jag mig lite egen tid och följde mina vänner.

Stefan och Johanna som driver Borgafjäll Outdoor Activity - Besök gärna deras sida på Facebook, hos dom kan ni bland annat boka, ridturer, paddla kanot efter korpån som är otroligt fin, spela paintball på skogsbanan, mm.

Vi paddlade efter korpån som är så otroligt vacker, oj vad jag gillar natur livet. Bara för att man har barn och familj ska man verkligen inte bura in sig, det är något jag märkt. Det är ju lätt hänt att man blir "bunden" till sitt barn, speciellt som (mor) som ska amma mm. Men låt det inte förbli så när bebisen börjar ta flaska och slutar amma, det är verkligen viktigt att ibland får vara sitt "gamla" jag också. Igår fick jag känna mig som Evelina, få göra det jag älskar och det som får mig att le i flera dagar efteråt.

 

Vi stannade och grillade i Lill gubbsjön, jätte fint ställe, speciellt med den fantastiska solnedgången vi hade igår. Makalöst vackert, att se den fina färgen och solen sakta gå ner mellan fjälltopparna, hur dåligt kan man egentligen må en sån gång? Sitta framför en öppen eld, med bra vänner och gott fika. Spegelblankt vatten med fiskar som vakar, underbart om ni frågar mig.

 

Kunde inte annat än att ännu mer börja längta efter den murriga höstjakten som snart dra igång, när solen lämnade himlen igår kväll blev det kyligt, fick mig att påminna mig om en kall höstmorgon, solen som just gått ner men är påväg upp igen.

 

 

 

Älgjakt 2013 drar snart igång. Känns som evigheter sen jag jagade, trots att jag jagade året 2012 och fick skjuta en älg oktober 2012, bara någon vecka innan jag födde Lukas, helt otroligt om jag får säga det själv. Jag var väl inte den smidigaste 2012 och det blev därför ingen gåning i skog med älghund eller fågelhund, men jag hoppas på mer av det de här året, dock så kommer ju min lilla minstingen följa med åtminstone någondag, sen kommer mormor att få ställa upp en hel del och ha honom. 

 

Jag längtar verkligen till hösten, här om dagen åkte jag, Joakim, Lukas, Peder och Sebastian på skjutbanan, har dock min bössa hemma i Åsele, så jag får se till att skjuta in den när jag åker hem till veckan, eller helt enkelt ta med den upp till fjället!  

 

jag hoppas på att vi både kan få ner fågel till vår ivriga lilla Finnspets och även älg för pappas hund! Skulle göra min höst helt fullbordad! 

 

Dessutom kommer nog mina nya kängor idag, jag har länge längtat och länge behövt! Så dom ska jag gå in så fort dom kommer, kanske redan ikväll stoppar vi Lukas i bärryggsäcken tar med Nikita och går till skogs! 

Det finns mycket planer, vi skulle vilja träffa Lukas tremänning med, Laara Streuka som vi vet ska befinna sig här uppe i Borgafjäll i veckan! 

Och jag känner mig själv, mkt kan hända på kort stund precis som............

 

 

Ikea-resan jag och mamma skulle göra nu på tisdag! 

Jag känner inte för den längre, tro det eller ej men det känns inte lockande, och inte minst när jag vet storebror ville följa Och handla till lägenheten.

Så mina planer är nu ändrade IGEN, jag åker hem till Åsele tillsammans med min lilla kille på söndag eller måndag och stannar i Åsele. Men jag hinner säkert ändra mig där också! :-) haha

 

............................... 

 

Nu ska Lukas få sig en sen lunch eftersom han älskar att sova så länge på förmiddagen! 

 

 

 

 

Hej Allihopa! 

i helgen har vi haft "Fjällensdag" på kartan! I några veckors planering, att skriva ut, förbereda, ringa knallare, fixa för bagarstugan, klippt, byggt och få upp alla öl/mat tält, bänkar, ställa i ordning, fixa tipsrunder och lite aktiviteter för barnen så är helgen tyvärr slut. Det har krävts mycke tålamod intresse och angagemang för att försöka så gott det går att få ihop den här dagen, för att få både knallare, besökare och även oss nöjda.

 

Vi som har arbetat med detta har tyckt att dt varit riktigt roligt, vi  har varit 4 tappra ungdomar som kämpat morgon/kväll för att verkligen få detta att bli så bra som möjligt, trots att vi inte är några "erfarna" arrangörer. Men vi 4 (Johanna Jensstad, Stefan Beckman, Evelina Hellström och Joakim Isaksson) har haft så otroligt roligt tillsammans, hjälpts åt och stöttat varandra om det blivit problem. 

Att skratta tillsammans är viktigt, tycker vi alla, och det har vi gjort, trots att vi också blivit trötta på allt kvälls/nattjobb vi lagt ner. 

 

Vi känner oss nöjda för i år, men vi vill såklart prestera bättre, det vill man ju alltid, det finns alltid saker att kunna göra bättre. Vi vill locka fler knallare, finns det någon som vet någon som är intresserad att komma sista helgen i Juli på Fjällens dag i Borgafjäll får man gärna höra av sig till mig. Idéer är värdefulla, vi vill verkligen att byn ska blomma och locka upp fler folk till vår faktiskt, otroligt fina by, med alla dessa fjäll runt omkring. Vi har platser så det räcker gott. Har ni idéer om folk som vill hjälpa till på marknadsdagen, som brukar vara mellan 11-15 på lördag får man gärna höra av sig till mig med, det är fint med hjälp. 

 

Jag/vi vill tacka alla människor som ställt upp på Fjällensdag, med fika, bakning, servering mm. Vi hoppas och vill önska er alla som varit här i år och åren före det hjärtligt välkommen nästa år, till en lika bra marknad, förhoppningsvis ännu bättre. 

 

.........

 

har du synpunkter om något, vill jag gärna höra dom! Allt tåls att höra, vi vill alltid bli bättre! 

 

 

 

 

..........................................................................................................

 

Personligen vill jag säga att jag faktiskt för första gången haft det roligt att anordna något, jag har haft bra människor runt omkring mig som gett mig bra energi, det behöver man och därför blir allt så roligt. 

 

jag vill tacka (som mamma till ett 9månaders barn) till Mormor och Morfar som åkt upp från Åsele hit till Borgafjäll enbart för att vara barnvakt i 3 dygn för att jag ska kunna hjälpa tills så mycket som möjligt, dagarna har varit långa, tuffa och smärtsamma ibland, med den lilla sömnen, små barn (som man har, och vill träffa i mellan varven) och allt stök inför att kunna öppna öltältet på kvällen Mm. 

 

Stefan Johanna och Joakim ni har alla gjort en kanon insats och varit så duktiga med allt. 

 

....................................

 

 

 

Ja tiden rullar på och jag har tänkt flera gånger natt jag ska uppdatera den hör förskräckliga bloggen, ibland funderar jag på att sluta totalt, men det roar mig ändå när jag väl har något att skriva, okey jag vet vad ni tänker nu, hon har ju aldrig något roligt att skriva, dt kan för vissa vara sant, jag mena att läsa en blogg som nästan bara sen i oktober det står om mitt barn, thats the true life. 

 

Det har inte hänt så mkt, fast det trots allt händer något varje dag. Inget jag lägger på minnet kanske.

Lukas växer, och oj vad tiden går. Det kändes som igår, då vi låg på BB och skulle få ta hem vårt lilla knyte, så fin och så helt ovetande om livet som komma skall. Idag är han 9 månader gammal och gör allting han vet han inte får göra, jag menar naturligtvis att lilla grabben börjar få lite humör, rätt underbart ändå, det börjar bli en människa lixom. Just för tillfället älskar han dammsugare och äta på alla kablar, här gäller det att inte titta bort en sekund. Det har börjat bli mycket utdragning av lådor och sånt där, sånt som hör till. Man säger nej där får man inte vara; sätter han sig ner på arslet och och skriker/gråter ut sin ilska. Han har ju länge stått och gått efter möbler, och för 1-2 månader sen började han gå själv med sin gåvagn, det gillar han, han har dock inte riktigt fått in tekniken med att svänga än, men det kommer väl. 

Han har 7st tänder, stora och fina, och vad jag kan minnas har han inte visat nått speciellt tecken på att han haft ont, han har kanske någon gång varit varm eller grinig, då har han fått sig en slurk Alvedon, vilket han älskar, den flytande alvedonen tar han utan problem. 

Han använder storlek 80 på kläder, beroende på vad det är fr kvalité och vart det är köpt, så olikt det där från klädplagg till klädplagg. Det var ett tag sen jag var på BVC nu, men sist kanske var för 2 månader sen, då vägde han närmare 10kg någonting och var 70,5 lång, ni som har sett honom vet att han har en riktigt mysig mage, armar och lår, det är ingen spätarm det här. 

 

.....................................

Åsele sommarmarknad, hur ska jag summera det? 

Åkte hem till Åsele på Onsdag morgon för att tillbringa en hel dag/kväll tillsammans med mina vänner, det har varit alldeles för lite sen vi fick barn och det är tråkigt. 

På dagen kollade vi på fotbollen som är varje år, jätte trevligt, vi grillade lite korv och drack en eller två öl. Efter matchen åkte jag hem på movägen och åt middag. Sen fick pappa skjutsa mig till Terese, han skulle även på något 40års jubileum  jag det var, men eftersom han jobbade hela veckan fick han skjutsa runt på miG istället.

 

Ja, jag ska inte prata högt om det men wärdshuset har börjat bli så tråkigt, visst det är askul att träffa folk som man inte sett på länge, men det är trångt och obehagligt. Jag förstår när dom "äldre" säger att wärdshuset inte är något att gå ut på, jag kommer att från och med i år följa deras råd och aldrig gå dit mer, jag tycker att det är trevligare att gå ut på öltältet och träffa folk där. 

I år blev det bara 1 dags utgång för min del, men det känns alldeles lagomt, man blir inte sådär "festsam" när man har små barn och så.

på torsdag morgon åkte jag och mamma upp till fjället för att hämta Lukas till Åsele det gick jätte bra, tänkte att det är ju klart han ska få vara på sommarmarknaden, han fick sin första ballong där också av världens bästa mormor och morfar. 

Fredag och lördag gick vi på marknaden. 

Natten mot lördag blev Lukas magsjuk, jag var ensam hemma med Lukas och Henry (kusins) barn. Dom sov så gott, Therese var på öltältet och även mamma och pappa. När jag gick och la mig kl 22.30 hörde jag på L andning att det inte stämde, man lär sig hur sitt barn andas och rör sig på nätterna, så jag ställde mig upp i oro om vad som var fel, då började han tok kräkas i sängen, jag torg upp han och han fortsatte över hela mig, och sådär höll dt på i 5-6h, det var inte alls kul att se han så dåligt, han skrek och grinade så vi väckte Henry, mamma och pappa hade kommit hem då så pappa fick sitta och duscha Lukas medan  jag stoppade in i tvättmaskinen och bytte sängkläder och skurade golvet, jag var vaken hela natten, man blir ju orolig, tillslut fick han ligga tillsammans med mig på en handduk och där somnade han kl 05.00 på morgonen under min armhåla, halv sittandes. 

På lördag morgon mådde han bra, han visade Inge tecken på dålig, vi trodde först att han fått i sig något, men det kände jag från början att det inte var så, det var ju så mkt kräk. 

Han var glad, pigg, lekte och busade, sov som han gjorde och inte grinig. 

 

Sen råkade vi smitta ner både gudfar Timmy och Pappa Joakim'! Med den turen jag har så blir jag aldrig smittad, det ska jag vara glad För. Så många år jag har varit med Joakim och han har legat i magsjuka bredvid mig, pussat på honom och aldrig behöva fått magsjuka. Dessutom jobbar man inom sjukvården och där har man ju varit med om en hel del vinterkräksjuka och magsjuka. 

Lukas mår bra nu, även Pappa J och Timmy. Det känns skönt att det gick över på en dag. 

 

jag har hunnit inhandla en hel del kläder till Lukas på marknaden, första gången jag går på en marknad och verkligen känner att jag vill handla där. Bästa mormor och morfar handlade ju en hel del till honom också, vilket glädje mig, är så glad jag har dom som hjälper mig med att köpa kläder mm! Första barnbarnet är verkligen något! ;-) 

 

.............................

 

igår var jag och min vän Johanna till Strömsund, Lukas hakade ju förstås på också och han sov i bilen och var så nöjd. 

Vi hade en del problem under dagen, men det finns änglar överallt. 

................

 

nu har jag/vi sjukt mycket att göra framöver tills helgen är över, marknaden i Borgafjäll startar på fredag kväll med öltält kl: 18.00 kom dit vetJa. 

Sen på lördag kl: 11.00 börjar marknaden och 18.00 igen på lördag kväll drar öltältet igång igen. 

Så vi har massa att förbereda inför dessa dagar! 

 

 

..............

nu ska jag fortsätta plocka här hemma! 

Herrå! 

 

Vilken dag, man har blivit så otroligt bortskämd. Men alla dagar kan ju inte vara bra och problemfria. 

Natten till idag bestämde sig lilla L att vakna kring kl:03.00, okey det är Inge konstigt, det har han gjort många nätter och fått komma till oss. Men inatt då vi plockade upp honom vägrade han att komma till ro, trots att det var mörkt, svalt och Inge prat. Han var alltså vaken till 06.00 

och nej, det är inte alltid guld och gröna skogar med barn. sen lyckades han somna lämpligt till att pappa i huset skulle börja jobba, då sov vi till kl: 8.30, sen började dagen, och javisst grabben har fått mitt humör (skulle jag tro). Han brukar vanligtvis sova kring 11.30-12.00 en stund, ca 1h (max) men icket, det ville han inte, väl då jag skulle gå till affären så somnade han äntligen i vagnen, så jag gick hem och parkerade vagnen vid bron, satt mig ner tog ett glas saft och skrapade min trisslott jag köpte, självklart ihopp om att vinna några miljoner, visst skulle jag kunna fortsätta vara hemma fru då, med maten klar varenda dag och bara producera massa barn och bygga hus, men såklart en nitlott. 10 minuter efter så vaknar han, pigg? Alltså hallå, hur är det möjligt??! Jaja, han fick leka på gräsmattan och trötta ut sig, visste ju att passet på eftermiddagen skulle gå hem, då brukar han vara mest trött. Så totalt på en dag brukar han kanske sova Max 2h, (not today) fick honom till att somna 1h då jag höll på med maten, han fick snacka och "fjant gråta" sig till sömns vilket han gjorde. 

Aja, när han väl vaknade så var han sur, som han varit heeeeeeeeela dagen. 

I regel lägger vi honom kl 19.00, han brukar somna efter kvällsvällingen, (not today) pju, han somnade kl 20.30 för att vara exakt, och kommer förmodligen vilja göra precis likadant i natt. 

 

Jag vet att det kan se ut som att det är ett drömliv att alla dagar vara mamma, men det är fruktansvärt påfrestande många gånger också, men som jag skrivit förut så är ju de värt alltid på jorden, 

 

jag misstänker att den här 8 månaders separationsångesten sakta men säkert börja krypa sig på, det ärr precis som man läser, förr somnade han om jag styrde in nappen på natten, men nu gall skriker han tills han får komma upp mellan oss, jag tycker ändå att det är okey att ha honom intill mig, även om jag många morgnar har vaknat med ont i ryggen, den här killen gillar att ligga tvärs över sängen, det otrevligaste mot mig, fötterna. När han var mindre gick det bra, nästan lite masage, men nu känner man sig mörbultad då man kliver upp pågrund av att han boxas. 

Jag menar, endel tycker att man inte ska låta dom ligga i mammas och pappas säng, men jag ser det inte som en nackdel, han har inga problem annars att  sova själv, och nu håller hans båda övre framtänder på att komma fram,  det gör nog lite ont med, eftersom att gommen blir hårdare och hårdare. 

 

..................................

 

förövrigt hade jag väl inget mer att tillägga, Joakim är ute i skogen och går, jag har ny duschat och ska snart göra mig något gott och lägga mig för kvällen. 

 

Tillbaka i Borgafjäll- hemma som det också är. Känns helt underbart. I Åsele hade som så fruktansvärt mycket mygg, och tacka gudarna för att det ännu inte kommit så många hit upp än. 

Dagarna går fort, verkligen. 

Lukas blir snart inom dom närmaste dagarna 8 månader gammal, hallå vart försvann tiden? Jag längtar men ändå inte tills jag får börja tok jobba, tjäna pengar och få lite mer socialt runt omkring mig. 

Han är så stor, tung och omysig nu förtiden. Han reser sig upp utan problem, sitter utan hjälpa, han kryper som en vilde och äter massor med mat, endast välling på kvällen och morgonen. Den här mysiga lilla bebisen man en gång höll i sin famn vägrar idag ligga i famnen stilla, han ålar sig ur med kraft, endast när han är nyvaken han gärna kryper upp under kindbeenet. 

Jag gillar ändå att det går fort, alldeles för fort för att han nu ska ha en gåstol, för han kör sönder allt man har, så nu blir det krypa och gå med gåvagn som gäller.

 

.............................

 

idag har vi träffat Johanna och Anders som varit barnvakt åt en liten Maja, Johannas guddotter. Efter det har vi varit och kört bil jag Lukas och Joakim, nu har jag pysslat och faktiskt plockat mig färska rabarber och gjort en paj, sen ska jag göra potatisgratäng och se till att göra något gott av steken vi tog upp imorse. 

Första sommaren jag satt blommor, jag gillar blommor, det ät fint men jag jag är ingen händig människa och får lätt dom där stackarna att dö, nu får jag skärpa mig och som Joakim säger : sånt där ska mammor göra, så nu måste jag göra allt i min makt att få dom att leva hela sommaren ut. 

... Men jag får inte glömma att säga att jag HATAR sommare, min bästa årstid är verkligen hösten och vintern. Jag vet, vi alla klagar på vinter då det är vinter, och klagar på sommar då det är sommar, men jag hatar verkligen sommaren jämt, och jag har börjat göra det mer och mer sen jag flyttade till fjället. Här är det så fruktansvärt mkt myggor och helvete som gör mig galen.

 

till hösten blir ju faktiskt Lukas 1 år, känns helt otroligt. och som det ser ut idag, så tidig som han är med allting i sin utveckling så kommer han att gå innan han ät 1 åR. Joakim började gå när han var 10månader, det kanske hakar på generna och Lukas gör likadant. ? 

 

.................................

 

Fortfarande minns jag inte lösenordet, det är så sjukt vad dåligt minne man har. Det här kanske bara är ett bevis att jag är otroligt dålig på att uppdatera Min blogg.

Det händer mkt runt i kring mig, tänker varje gång att jag ska skriva och berätta det, men lika fort (precis som med lösenordet) så glömmer jag det. 

 

Dagarna rusar iväg, det är 1 juni 2013. Åren går lika så fort. Kan inte förstå det riktigt. 

Jag inleder ett 4a årigt förhållande tillsammans med Joakim, vi har varit förlovade över tre år och som krydda på allt det, har vi världens vackraste son som är snart 8 månader gammal. 

vart hamnar allt, känns som att jag träffade Joakim igår, att vi var i Thailand och förlovade oss och känns som tidigare idag att jag fått Lukas, mitt underbart fina barn. 

 

Jag kan inte förklara lyckan jag känner eller bär för dessa individer. Det viktigaste av allt är att jag trivs med dem, och framförallt att jag fick ett friskt barn, och finns inget mer i världen jag önskar än att han får hålla sig frisk okryp leva så länge jag lever. 

Läser dagligen om människor som förlorar det dom älskar högst på jorden, nyss om en kille som hade en hjärntumör som bara växte, men han och hans flickvän hann bli gravida och första natten pappan och deras nyförlösta (förtidigt födda barn, just för att pappan skulle få uppleva det) barn 

fick sova tillsammans dog han, alltså tog sina sista andetag.. 

Alltså fy så hemskt, jag tänker tanken ändå varje dag, tänk om jag inte skulle få uppleva mina (mitt) barns uppväxt, få finnas där vid alla fina tillställningar, skolavslutning, studenten, bal jobb mm. Det skrämmer mig, tanken av att han aldrig skulle minnas mig gör så ont. Jag hoppas och ska absolut leva tills jag börjat bygga broar tillsammans med mina barn ordentligt, då dom vet vem mamma är mm. 

 

 

efter loppet fick vi ju mat/fika kassar, så vi stannade i vänners och fiskade innan vi fortsatte resan 32 mil enkel väg hem, sjukt jobbigt men gott fika. 

 

..............................

 

Till veckan tänkte jag befinna mig i Åsele några dagar, så jag tar gärna emot besök eller åker gärna och hälsa på, men man kan ju gärna höra av sig. Det kanske blir så att vi sover ute i stugan med, men det beror på hur det blir, det är en rätt liten stuga för jag och Lukas, mormor och morfar och morbro, kanske J hälsar på med. 

Det är avkopplande där, vore mysigt med lite grillning uppe på berget och sen lite bastning. 

Mormor kommer hem från London på måndag, misstänker hon hittar massa fint till grabben. 

 

............................

 

Litet dilemma, vi bor i en tvåa idag, visst allt funkar ÄN så länge. Lukas sover fortfarande i vårt sovrum, naturligtvis i hans egen säng, men det skulle vara helt underbart med eget rum till honom. Jg hoppas att allt fixar sig till sommaren och att vi har tomt Då. 

Jag har nämligen bestämt mig för kök mm. ;-) 

 

......................

 

Nä nu ska jag njuta av lite egen tid, grabben sover och gubben fiskar... 

 

Lukas vår lilla kille har fyllt sina 7 månader, och jag är världens lyckligaste mamma. Oj vad tiden går undan, verkligen. Man hinner verkligen inte med som alla säger. 

Ja så vad gör han nu? 

- jo, han kryper/drar sig fram, han äter som en häst, (alltid gjort) han har fått två tänder längst ner som stör hans dygn, han rullar och ligger inte stilla, han springer med gåstolen, han river och sliter i allt, lådor, tvbänk, tvätt, saker på bordet (you name it) , han har faktiskt idag premiär satt sig på sin lilla rumpa. 

Listan går att göra lång. 

 

Kan inte förstå att det är sommar och att han till hösten börjar dagis, och visst känns det väl skönt! Absolut. Men den här tiden med honom har ju varit oerhört nyttigt och mysigt. Att få se sitt lilla knyte växa och bli stor. Ibland kan jag inte förstå att jag är mamma, att han är under mina vingar, att det är jag som ska hjälpa honom i livet och finnas för honom, jag ska ju se till att han äter och har kläder, mår bra och har en fin tid i livet så länge jag lever. 

 

Såg precis på nyheterna om ett par från Östersund som förlorat sin dotter när hon var 11 månader i någon slags muskelsjukdom som gör att musklerna förtvinar och att man Max har 3 år på sig att leva. 

Hur hemskt vore inte det!?? 

Jag kan inte tänka mig att någon rycker L ifrån oss idag, det skulle bli tomt och tyst och all den kärlek han ger mig dagligen skulle jag sakna så mkt. 

När man får barn får man ha haft ett hur bra och kärleksfullt förhållande som helst, men kärleken mellan en förälder och sitt barn är så stort, så stort! 

Därför ger jag alla som förlorat sitt barn en stor kram just nu, ni är verkligen så stark. 

 

.....................

 

När jag hade ca 4 månader kvar att gå av min graviditet så (vilket var den enda tiden jag gick) så minns jag hur tungt allt började bli. Jag avslutade mitt jobb i slutet av september och L var beräknad den 12e oktober, det började bli tungt med alla dessa banan lådor och allt man skulle göra, till och med att sitta upp i kassan var riktigt jobbigt, man började känna sig tung och trött. 

Jag minns pur svårt det var att ligga skönt i sängen, jag som älskade att ligga på magen var ju längre inget alternativ, nätterna blev långa och sömnlösa i väntan på honom, oron i kroppen om hur allt skulle gå till passerade mig mer än flera gånger per dag. jag klagade, det började bli jobbigt, kläderna var tajta, och det kändes som att jag använde samma kläder dagligen. Jag klagade så mkt och jag trodde aldrig jag någonsin skulle säga att : jag saknar tiden jag hade mage, det var så himla mysigt att få känna lilla livet i magen, att veta att man bär sitt barn som en dag ska få ett liv här ute i världen, längtar tills nästa gång jag får bära ett barn, och jag hoppas jag får göra det en längre tid än vad jag fick med L. 

 

Det enda jag ser framför mig dagligen det är runda fina magar, åh jag blir alldeles till mig, det är så vackert. Om man känner sig äcklig ful eller fet när man väntar barn så tycker jag ändå att det är värre när man fått. Denna amning gjorde att lättsamma lösa kläder var bäst, gärna ett amningslinne och ett par mjukisbyxor för det ska ju vara skönt att att sitta när man ammar, och ju äldre bebisen blir desto mer lär den vilja suga och producera mjölk, vilket kan leda toftast bebisen vill ligga mer vid bröstet än vad du vill eller har tid med. 

Jag kan bara prata för mig själv, men visst gillade jag att amma första tiden, men tillslut minskade min mjölk och grabben nöjde sig inte och fick tillslut ersättning under dagarna och sen fick han snutta bröst på morgon och kväll, jag ammade ungefär lite över 5 månader, och jag var glad över det beslutet jag/vi tog, både jag och L blev nöjd.

 

Sen att det är sn fruktansvärd hysteri om denna amning gör mig galen, det viktigaste är väl ändå att jag och barnet mår bra? Sen säger jag inget om att första tiden/råmjölken faktiskt är bra och viktig. 

Sen finns det väl också nackdelar med Att sluta ge bröst, på nätterna då barnet som L gör nu är att han vaknar och blir typ rädd och klarvaken, då måste jag försöka lugna honom med vatten och mig, funkar inte det sånär jag göra en liten skvätt ersättning för att han ska komma i ro och somna om igen, tänk då vad enkelt det var att ge alla dom där sakerna på en och samma gång? Precis som man gör med bröst, att ge bröstet på natten och dom somnar, dom är inte hungrig, men vill bara känna tryggheten och lukten. Det var lättsamt. 

 

....................

det var verkligen en stor sak för mig att få barn, så viktigt och inget jag ångrar någonsin. 

Det kan störa mig själv hur otroligt mkt jag kan prata om mitt barn och hur stolt jag är, men det är verkligen meningen med livet att få barn, den upplevelsen man får gå igenom, kärleken, att man är lycklig med den man följer och har fått ett frisk och fint barn, vad mer kan man egentligen begära? 

 

Vinkvällar, sommarmarknad, vintermarknad, festande, jakt, fiske, umgänge mm kan slängde sig i väggen jämfört med det här. 

Även om jag ibland kan sakna många av dessa saker så innebär det ju inte att jag skulle välja mellan en vinkväll och Lukas och sen välja vinkväll istället, han går före allt. <3 

 

nu har jag snackat färdigt! 

 

Lev livet som om det vore den sista dagen i ditt liv! 

 

 

 

Jag börjar bli trött på att jag har blivit så oerhört känslig mot förkylningar. Det biter verkligen sig fast hårt i mig. Ikväll mår jag verkligen piss, och det är så sjukt jobbigt när man har småbarn, speciellt just nu när han är mammig och väldigt separations ångestfull, han hatar då jag lämnar rummet, eller då jag inte kan hålla/krama honom, det är jobbigt, men oj vadan börjar visa känslor nu, och det känns ändå bra, lite gran som ; oj vad skönt han vet vem som är hans mamma! ;-) 

vet inte, när jag var "yngre" var jag aldrig sjuk från skola eller jobb, nu går det utför, behöver ju inte betyda att jag blir ÄLDRE, men uppenbarligen har jag sämre immun försvar! 

 

.......................................

 

livet leker annars, Lukas blir imorgon den 17e 7 månader  gammal, och visst märks det, nu drar han sig fram på golvet med händerna, och nästan sätter sig själv på rumpan, och ibland för han armhävningar, han ser så rolig ut, min lilla goding. 

Hans första tand har kommit upp sen ett tag sen, och nu är snart hans andra tand uppe helt också, så nu under en kortare tid har han varit svår på nätterna att få att sova, på nätterna vaknar han av att han vill komma upp, och ligga i min/vår säng, det är ju såklart han får det. 

 

Hn väger ca 10kg , kanske 68-70cm lång. 

Har 68-74 i storlek på kläder (såklart) ;-) 

äter massor med mat, under dagen.

sitter upp i vagnen och ska se allt.

pratar för sig själv. 

Ja listan kan göras lång. 

 

Igår kväll var jag och Lukas till Ida och Terese och hälsa på, hela vägen från dom påväg hem satt han och babbla för sig själv, när vi kom hem satt han typ och diskutera för sig själv. jag tror han blev skadad att lyssna på tre st tjejer. ;) 

 

.........................

 

imorgon kommer min J, jag saknar honom så mkt när vi är ifrån varandra så länge, det sägs att det är nyttigt, men det där förstår jag inte riktigt, vi har det ju så bra tillsammans, hur kan det då vara nära att vara ifrån varandra?! 

Kan tjata om J så mkt så jag själv blir leds, men det är ju verkligen min livskamrat, en människa som gör mig så otroligt glad, en människa som förstår mig och läser mig innan och utan till, en människa jag vill dela hela mitt liv med, en människa jag skapat en människa tillsammans med, J är nöden människa jag för alltid vill vara med...

de låter alldeles för bra, eller hur? 

Jepp, visst stör jag mig på små saker, tallrikar som ska ställas från bordet, eller disk som ska plockas från maskinen, eller dammsugning, and so on. Men alla dagar är jag inte heller bäst. 

Det spelar ingen roll egentligen, det är en väldigt liten sak i livet. 

Kan inte minnas en gång vi bråkat, eller varit ovänner. 

Nä, slut på skryt.

 

är bara glad att jag har det så himla bra!  <3 

 

............................

 

nu ska jag fortsätta se Kanada krossa Sverige! :) 

Jag blir så otroligt varm och lycklig då jag ser folk föda barn, lyckan när dom får lägga upp sitt första kort på det lilla livet och visa upp sin stolthet för världen. Jag tyckte själv att det var en helt fantastisk resa. Att få kämpa nästan gråta och svettas blod för att få upp dom någon gång på sitt bröst och inse att det är vårt lilla liv som vi skapat tillsammans. 

 

det är sån otrolig känsla. Kommer aldrig glömma då jag födde Lukas 23.05 och ca 00.00-00.30 ringde jag  mamma och pappa för att berätta, aldrig något jag gjort, och jag visste att dom väntade ett samtal av oss. Att få berätta med glädje och sånt adrenalin efteråt att man fött en pojke som vägde 3620g och 50cm. 

Hela natten var jag vaken, av glädje, lycka och oro. Ibland tänkte jag, huvva varför utsätter jag det bästa jag har i livet för en sån fruktansvärd värLd.

Sköterskorna kom in i jämna mellanrum för att kolla till mig, och funderade varför jag inte sov; men hur enkelt är det när man ligger och kollar på två killar, som har varit näst intill lika duktig som mig, i kampen om att föda liv till Världen?

 

vi åkte in på onsdag, inskriven ca kl 14.00 (redan kl 10.00 var jag öppen 5cm)- vattnet gick 21.30. Dom värsta värkarna satt igång nästan direkt efter vattenavgången, kl 22.35(40) började krystvärkarna, 23.05 var det bästa i mitt liv född, helt utan problem. Jag hade det så bra, och det gick så bra, och alla som håller på läng och har fruktansvärt jobbiga förlossningar ger jag en guldstjärna till. 

 

Jag kan som inte släppa det, och och ibland längtar jag så mkt tills Lukas får sig ett syskon, även om det är länge dit. Men det skrämmer mig också, vad säger att nästa graviditeten blir lika bra och förlossning med? Hur vet jag att jag hinner fram? ;) 

 

är det någon som är fascinerad av människokroppen/förlossningar/graviditet mer än mig? Hade jag orkat och haft tid hade jag läst till BM (Ssk)