Hej allihopa, snacka om att hamna i en "ond" cirkel. Allting man gör, tänker eller säger (oftast) handlar om barn och bebisar.

Förra helgen fick jag en stor sopsäck av Trude som hon kollat igenom som hon inte ville ha, jag valde ut det jag gillade mest, och visst fanns det en hel del randiga saker, som jag tycker passa perfekt både för kille/tjej och desutom är något jag super älskar själv.

Min garderob innehåller endast randigt, och jag har kommit på att det kan göra mig lite deprimerad nu förtiden. Jag ska sätta mig nu när jag är själv och ensamen och beställa hem lite färglada tunikor, för jag börjar inte på kunna ha annat än det när jag börjar få en liten kulmage. (;

_________________________________

 

Jag har nog inte riktigt förstått att jag bär en bebis i magen, det är svårt att förstå, även för mig ska ni veta. Bebisen börjar bli så stor nu, den tar plats och börjar knuffas mer och mer. Jag känner att mitt tålamod och humör inte räcker lika länge som förr och jag blir arg och frustrerad när jag gått upp så mycket i vikt och inte ens kan fylla min frysdisk inne på jobbet. Jag har inte ett plagg att bära, så det bekvämaste just nu är underkläder och en stor t-shirt, det funkar, men jag mår inte bra, behöver få klä upp mig i bland och få vara fin för att känna glädje för allting.

 

Min rygg och min kropp säger mer och mer i från och det här med att lyfta kartonger med bananer mm är alldeles för tungt för mig. Det trodde jag aldrig att jag skulle behöva säga, men så är det och det känns inge roligt alls. Hatar att vara på jobbet och fråga om någon annan kan ta mjölkylen för att alla lyft från vagnen med 12 liter mjölk blir för tungt när man lyfter ner 12x8 frp och trycker in dom, fruktansvärt. Jag brukar alltid ha klarat mig själv, och inte be andra om hjälp om jag kan göra saker själv.

 

Jag är i graviditetsmånad 8 och har ca 10 veckor kvar till BF, det är helt otroligt och vi längtar båda två efter pyret som vi inte vet könet på inne i min mage. Jag är inte nervös eller rädd för något vad det gäller förslossningen, det enda jag kan känna mig orolig över det är att vi har 25 mil att åka, och det gör mig osäker när man ska åka in.  Jag tror det kommer ordna sig vart det än händer och jag kommer att försöka härda ut så länge det går, både med mitt jobb och även stanna hemma så länge det bara går.

Inget är planerat, förlossning med mera, så det får gå som det går, tror det kommer gå super bra iaf, jag är tacksam för att jag är så lugn som jag är inför allt, men å andra sidan är jag tjurig med och vet att jag klarar av det. :P

 

min barnvagn kommer att bli hit skickad för hoppningsvis till borgafjäll, det stod mellan en Emmaljunga vagn och en Crescent vagn, och det blev en Crescent vagn ändå. Jag gillade vagnen i helhelt och den kommer kunna andvändas några år.

Bilden har jag försökt ladda upp, men datorn är lite långsam.

 

 

Nu ska jag hoppa in i duschen. Känner att min kropp skulle behöva en varm dusch.