hur bär man sig åt?

Alltså att plugga är enkelt och i regel går det ganska snabbt, iaf det jag pluggar som håller på bara i 1 år. Men det värsta är att man gör praktiker som är i 4 veckor, och då förlorar man en hel månadslön (om man inte har fast jobb). Tycker det är ganska tungsamt, att behöva tänka att nästa månad kommer man inte få ett öre.

När jag tänker tillbaka så är jag rätt glad att jag slapp praktiken i Vård och Omsorg eftersom jag jobbat så länge inom vården, då fick jag göra ett slags prov istället. Men hade jag gjort den praktiken med så hade jag haft 4 veckor till med inte ett öre.

Det är bara att kämpa, så är det med allt, mest av allt så längtar jag hem till fjället, till jobbet och till min älskade familj som jag saknar så mycket.
Det har blivit lite över en vecka utan dom, och det är ganska jobbigt. Tänkte på alla som har sina kärlekar borta som jobbar och så, det måste vara hemskt jobbigt. Jag är inget kontrollmonster, men jag vill gärna vara i samma by/samhälle om det skulle vara något, kunna få lägga mig i samma säng på kvällen, ja och så vidare.

Nu känner jag mig glad och lycklig, Joakim kom hit en kväll för att överraska mig och stanna över en natt, jag fick mer energi av hans besök och nu har jag nog tillräckligt med energi tills jag är påväg hem i morgon, om bilen vill starta för mig.

_________________________________________

Nu var det länge sen, tiden går så snabbt, men ändå har man det i huvudet som igår, saknade är otrolig iaf och jag skänker dagligen en tanke till dig.
Jag saknar dig jätte mycket, vännen ♥




_____________________________________________________

Galna tider i livet! ;)









Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Evelina Hellström

Det bästa som hände mig i livet var när min son föddes den 17 oktober 2012.

RSS 2.0