Välkommen

 
Nu välkommnar jag vecka 33, det känns sjukt ska ni veta, hur kunde allt detta hända så fort? Det är inte konstigt min kropp börjar säga NEJ till mig på jobbet, jag orkar ju inte göra allt som jag kunnat förut, men tjurig i skallen och dum som man är så lyfter man och jävlas ändå, det är något jag får lida för i efterhand visserligen.
Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu ca 2200, längden är ca 45cm, skulle barnet födas nu
så skulle den behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp med att få i sig tillräckligt med
näring för att må bra.
Det finns gott om fostervatten, det är vanligt att det finns ungefär 1L. Vatten finns där för att fostret ska kunna röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret
Fostervattnet är grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång.
 
Jag tycker inte att jag växer nå överdrivet och jag är och har den lilla magen, alla som frågar mig kan inte förstå att det snart är dags för BF, det kan inte jag heller förstå, men dom tycker jag är så himelens liten runt magen. Men vi alla bär ju vår barn olika.
Det känns på, det blir några toalett besök om nätterna och det börjar bli jobbigt, speciellt när jag haft en tuff arbetsvecka och jobbiga arbetsdagar, mina fötter har börjat svälla lite, inte mycket, men det syns och känns så varje gång jag kliver upp om nätterna värker det.
Jag har tagit av mig min förlovningsring som jag fick på min hand 2010-04-21 pågrund av korvfingrar, nu får den ligga på hyllan tills den får plats igen. ♥
Annars så mår jag egentligen väldigt bra, har halsbränna lite nu och då som är lite obehagligt men det är sånt man får stå ut med, dom säger att man ska äta sötmandel, men det struntar jag i, det går över så fort och det kommer bara ibland, så jag överlever.
 
___________________
 
Nikita min älskade lilla hund känner på sig att det är något. Hon beter sig konstigt mot mig ibland, lite vaktande ibland, inte överdrivet, men man ser på henne att hon är rädd om mig. Det kommer blir konstigt med en liten bebis "till" i familjen, det skrämmer mig lite att jag tror Nikita kommer hamna väldigt mycket på sidan, det för mig lite ledsen.
Minns när vi skaffade henne, och än idag är hon ju mitt lilla hjärta, man kan älska djur väldigt mycket med, ni som inte tror det. : )
Hon kommer nog bli chockad när vi kommer hem från BB. Ska bli spännande att se reaktionen.
 
___________________
 
Idag slutade jag tidigt äntligen, Sara fick fortsätta jobba till 18.15. Att sluta 16.00 idag ar värdefullt ska ni veta. Nu ska jag vänta på min tvättmaskin som håller på, och ikväll tror jag det blir pannkakor, jag har varit så sugen på det hela veckan.
 
Ha en bra dag allihopa!
'


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Evelina Hellström

Det bästa som hände mig i livet var när min son föddes den 17 oktober 2012.

RSS 2.0