sorgen
Den här dagen började ledsamt, jag förlorade min fina älskade farfar, en person som jag alltid sett upp till och hållt mig nära i livet. Nu har han slitits i från mig och sina barn mm.
Det gör ont, så ont. Det är jobbigt att sörja och sakna, livet går ju vidare, men alltid då man förlorar någon man älskar så försvinner en puzzelbit som inte går att ersätta på något sätt.
Han var ju så pigg? Det kom som en chock.
Jag hade åtminstonen hoppats på att han ville hålla ut lite mer än 1 månad till så han kunde få träffa min och joakims lilla bebis, det skulle göra honom så glad, han skulle bli gammelfarfar.
Han sa till pappa att han skulle hålla ut tills vi fick bebisen, men det höll han inte! ;/
Han fick precis som han ville, och jag är så glad för att hans vilja var vår lag. Han mår bra nu, han skulle aldrig vilja att jag var ledsen nu, han vill att jag skla njuta och ta hand om mig och bebisen ordentligt.
Det kommer jag göra, med kärlek.
kommer sakna dig så mycket farfar, verkligen. det kommer vara så tomt.
Kommentarer
Trackback
