Det känns inge roligt, det går dåligt på jakten, trots att det kommer fram nya spår och det finns älg på skogen, så är det svårt för alla våra hundar vi ha på jaktlaget. Det 'r hundar som har ca 1-3 år, Bira (pappas) hund är 2 år och det är inte lätt för henne att veta vaed hon ska göra, hon är som alla andra hundar, skäller på fågel, rådjur, harar, köksiken, ekorrar mm. Men vad kan man begära av en sån hund?

Igår fredagen den 16e så kände jag mig slö och orkeslös, jag kände inte riktigt igen mig själv, ville hem från jakten och bara lägga mig. Det är bara inte för att jag har en tröttsam hund som behöver 100% bekräftelse på att hon är där jag är, och vill alltid ha min uppmärksamhet. Utan det kom igår kväll, somnade på sofffan, vaknade när mamma och pappa kom hem från jakten. Jag  hade ont i huvudet och kroppen, men jag kunde aldrig misstänka att jag var sjuk. 
Idag slog det till.  Pappa väckte mig i morse, jag var seg och var väldigt väldigt hes och slemmig i halsen, trodde att det bara var något som man kunde få under natten när man varit ute, så jag tänkte att jag ändå skulle följa med ut, jag ville ju inte förlora en jaktdag tillsammans med laget eller med Nikita. Så jag packade min säck, bössa, gps och halsband till Nikita och packade in i bilen, so far så kändes det bra. :)
Tills förmiddags älgjakten var gjord och jag fick hög feber, blev dåsig, varm och ont i halsen så jag knappt kunde svälja mitt varma goda tee. Där avbröt jag min älgjakt. Men jag var fullt medveten om att, har jag Nikita med mig idag och att min plan har varit att gå ut med henne, då får jag vara hur dålig som helst för ut i skogen ska hon, och det fick hon, vilket blev goda resultat.
Ståndskall på ungefär 5-6 fåglar i några minuter, jag smög fast ändå med rask fot för att ta mig fram, hon är så osäker än, så hon markerar alltid i regel på fel träd, men ni som gått på stånd förut vet ju hur pulsen stiger ändå, och hur man håller bössan i famnen för att snabbt kunna skjuta. Nikita är duktigt, hon ligger ute väldigt bra och söker galant om jag får säga det själv, hon markerar träd, jag smyger fram, siktar för att se, men det finns ingen fågel av det jag kan se, Nikita är osäker, det ser jag på henne, hon hoppar från träd till träd och känner vittringen men inte vilket träd den sitter i, medans hon velar och jag smyger fram lite mer så flyger dem iväg. Det är en lång berättelse och jag orkar egentligen inte ta den nu. Men det har varit en spännande dag, och det känns jävligt att behöva ligga hemma och vara sjuk i morgon när man kan vara i naturen, men det är väl bara att krya på sig och se till att man kan komma på jobbet på Måndag, annars måste man väl sjukskrivas, och det vill jag verkligen inte.....

Ikväll har jag fått mig 2 jägermaister av pappa och mamma, och jag vet inte om det blev bättre, tempen steg och jag blev dålig, rödblommig. Jag drack sockerdricka och massvis med godis, bara för att min pappa skämmr bort mig så fort jag bli dålig, ni som vet så är jag ju pappas jänte ;D .....
Vi hyrde en bra film och såg på den.

Nu har vi lagt oss alla, och jag hoppas att jag är helt frisk imorgon och inte känner av något, men vad är oddsen?
Knappast.
Kanske hinner plugga lite imorgon, pappa förbjöd mig ikväll eftersom jag borde ligga i soffan och mysa istället, så jag gav fan.

Imorgon åker vi tillbaka till östersund, längtar inte. vill vara hemma, eller mest i Borgafjäll där det är lugn och ro. Har inte träffat mina svärpäron på evigheter, så dom saknar jag med.


älskar dig så himla mycket...

Min lilla bebis då hon var liten.. 9 v

Jag & Nikita hösten 2011

ä l s k a r .... e r .......