Nu känns det verkligen....

Morgonen började härligt, jag klev upp klockan 8.oo klädde mig och promenerade till svärmor och svärfar för att dricka lite kaffe. Tog med mig ryggsäck, hund och pejlare för att senare kunna ta med mig hundarna ut på fjället trots det dåliga vädret med tjock dimma och 5 minus grader. brr säger jag bara.

Jag tog Nikita och Smilla med mig för att gå, Nikita fick naturligtvis ha pejlaren på sig eftersom att jag inte litar en sekund på henne. Hon sticker dit hon vill, och hon TROR hon får göra som hon vill, vilket hon "får" många gånger för "mig" men inte Joakim, men när hon vägrar komma till bilen då man ska åka iväg, då är en pejlare skit bra, (trots att jag inte kunde få fram kartan).
När vi började promenera så sprang nästan smilla omkull mig hela tiden (alltså, hon springer inte långt ifrån en) medans Nikita som jag knappt såg på hela färden. Det kan kunde höra och se ibland var pip från dom små lemmlarna, Nikta har verkligen terroriserat varenda liten lemmel i fjället nu, jag lovar. Hon bär dom i munnen medans dom skriker, det tycker hon är skit kul, och tydligen så är bakbenen en delikatess, för hon brukar slita av bakbenen på dom, så att dom inte kan gå, jag förstår varför dom är aggresiva dom där små krypen (snacka om att bli utsatt för allt) annars såg jag henne studsa ute på myrorna, åh så leds jag är då hon bara letar efter lemmel och möss. Visst, det var väl kanske inte det "skogstätaste" stället, men ändå, det fanns.

Niktia trivs ganska bra i fjället, (om hon får som hon vill) Joakim brukar till och med sitta och han Nikita i knäet när han kör bil, och på det så måste han sitta och hålla upp hennes huvud, för hon ligger bäst så, enligt henne själv, antar jag) Han gör det, hgan sitter och håller i hennes "tunga" huvud i ca: 30 mil, vet ni hur tungt det är. Hon har börjar bli så stor så vi kan knappt ha henne i knäet, bara det är tungt.

.............................................

Just för tillfället så sitter jag i sängen, Nikita är ute i buret och jag dricker loka och äter cheezdoodles. Nu är hon inne för en liten stund och tuggar på sitt ben, men hon har börjat bli så orolig när hon är inne, så i stor del får hon vara ute, hon trivs ute.

Idag har jag jobbat mellan 14-18 det gick rätt bra, mycket att göra innan man kommer in i allt, jag minns inget typ :)
Imorgon ska jag börja en webbkurs och jag har även fått nyckel till affären, hallå hur awsome är inte det? Det är mycket som händer i mitt/våra liv just nu.
- Nikita är en tonåring (finne i röven)
- Just nu är jag långt i från Joakim
- Jag har många bollar i luften, som någon gång måste landa
- jag vill flytta från vårt äckliga kännåsen
- Vi ska flytta ut och in i våra bostäder
- jag ska se till att kolla upp utställning för Nikita i vinter
- Jag har massor med saker i skolan jag skulle gjort
- komma ihåg alla födelesedagar, är något jag också skulle gjort.

you name it

Jag har det verkligen bra, visst jag skryter upp mig, men jag har dom bästa svärföräldrarna som hjälper mig, ställer upp med bilar, sms:ar och fråga om jag vill äta middag, fixar VHS filmer som jag ska få se på tills Joakim kommit hit på torsdag och fixat det ja dom bara finns där. :)
Sen har jag det förövrigt väldigt fint i mitt privata liv tilldelat tillsammans med Joakim. Jag är lycklig och jag har det jag behöver, inget jag saknar heller.

...............

Nu tänkte jag pröva lägga upp lite bilder.







Fjället är det bästa


världens finaste



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Evelina Hellström

Det bästa som hände mig i livet var när min son föddes den 17 oktober 2012.

RSS 2.0