...Det är så mycket man inte förstår här i livet.
Att alltid gå och vara försiktig, nervös och orolig på hur saker ibland ska sluta.
Att man nästan tillslut ger upp, för att man inte känner sig tillräckligt bra eller stark.
Det går absolut inte att beskriva en känsla man inte kan bli av med,
något som ingen annan skulle förstå, varför det skulle vara så svårt.
Den känslan bara sitter där, klamrar sig fast, för att man är den personen som jämt bryr sig om alla, 
vill göra det bästa för andra men absolut inte för sig själv, men man vill.  

Det är jobbigt, att man är så klen, att man inte har mer styrka i sig. 
Blir arg på mig själv. Vad hindrar mig?
Ibland önskar man att det inte var som det är,  så man slapp göra dom man älskar runt i kring sig ledsen, då hade dom inte haft det såhär nu.

______________

Ibland kan jag känna mig ganska bortskämd, för jag har det jag vill ha, och det jag alltid önskat mig.
Familj, Vänner Kärlek.
Men ändå finns det något som saknas, mitt självförtroende och massa mer.

______________


Förlåt om jag trasslar till det älskling.


______________

Sista dagen idag på jobbet, börjar kl: 16 och slutar 22. Känns bra, jobbar med bra folk ikväll och ser framemot det.
Tänkte damsuga och fixa undan lite kläder jag ska ha med mig hem, dom 9 dagar jag ska vara hemma i Åsele.
Känns skönt med Älgjakt, kommer bli en hel vecka och lite till att rensa allt.

Längtar verkligen hem nu, speciellt när det är den speciella, September månaden.

Ha det bra allihopa! ♥