Alltid då jag skriver något här på bloggen så handlar det om hur mycket jag älskar Joakim, kan bli lite tjatigt jag vet, men det går inte att komma ifrån. Jag tror jag är världens lyckligaste tjej som får vara så glad och full av kärlek dygnet runt, är så glad att han finns för mig varje dag och minut, han läser mig som en öppen bok och mår jag inge bra läser han av det direkt, till och med över en telefon. Han är alltid så rädd om mig, och orolig över att något ska hända mig, han vill alltid att jag ska ha det bästa och håller jämnt om mig och berättar hur mycket jag betyder för honom. Det är ganska skönt att man ha en sån person runt omkring sig. Eftersom jag är riktigt leds på mitt jobb nu, skulle gå genom eld och vatten för att hitta ett nytt. Då är det skönt att hänga läpp på/med Joakim. Han var till och med så söt och omtänksam så han sa att vi/jag kan ta ledigt en dag och bara söka jobb och åka runt överallt. nej nu är det kanske färdig pratat om kärlek. blir bara nojjig. Har ont i bröstet, har aldrig upplevt något liknande tidigare, aldrig. vafan är inte jag en jävligt snäll människa, har aldrig egentligen sårat någon, skulle aldrig göra det och minst med vilja och samvete. Jag har alltid varit den som folk pratat hyffsat gott om, iaf inom det området jag pratar om nu, det är bedrövligt och jag inser att jag är alldeles för svag för att höra sånt här, så ibland undrar jag om detta är det rätta? näe, fy också. åhh. åh, fan så deppad jag är. Men jag lever med det, och vet ju vad som var & mer än det går ju inte. Är en ärlig och försynt person. _______________________________________________ åh nu saknar jag joppe ännu mer... ;/ & mamma pappa jimmy fru