Hej allihopa, länge sen nu, och hade tänkt skriva några rader då jag inte är för "uppklistrad" intill Joakim.

Jag mår bra och trivs med livet, börjar komma in i mitt jobb mera och det känns mer och mer som hemma, men inget kommer någonsin kunna övervinna mitt "egna" hemtjänst i åsele, träffade min gamla chef på marknaden nu i Åsele förra helgen och hon sa att jobbet där hemma finns alltid kvar för migo ch det känns ändå bra att veta, kul att en chef säger att det alltid står kvar, (ibland blir man lite osäker, eller hur? )

Har två jobb nu kan man nästan säga, kliver upp 07.00 och åker till Odensala och jobbar på hemtjänsten där mellan 7.00-9.30 sen åker jag till frösön och sitter "social tid" eller städare en timme och sen har jag mitt älskade dagcentral på frösön som jag jobbar på och chefar över, 11.30-15.30. Sen slutar jag, så det blir hel dag för mig måndag- fredag, och jag är ändå super nöjd.
Jag har fått ännu bättre nyheter (tro jag) att jag får kliva på en rad om ungefär 2 veckor, vet inte riktigt, och sen jobba tills årskifte, känns hur bra som helst, men ändå blir jag lite velig, vill jag det här, finns vikarier som jobbat längre än mig och går före tycker jag, rätt ska vara rätt, men det gäller verkligen att ta det man får till erbjudande och vill inte sabba chansen, har blivit sliten nu fram och tillbaka mellan odensala och frösön och jag känner mig so men trasdocka vissa gånger, men det är väl så när man är "bäst" och alla är nöjd med en? oj vad god självkänsla jag fick helt plötsligt, eh. 

Har förlorat min fästman lite sådär snabbt nu också,  känns riktigt jobbigt. Kunde inte släppa honom när han och max drog, och vad han gör är det ingen som vet förutom jag och någon i släkten till, men kommer fram förr eller senare.. ;>

Varför jag inte är med honom är för att jag jobbar  i helgen, känns bra som fan, gillar mitt jobb och känner bara att jag lär mig mer och mer, vad som handlar om vårdnad och omsorg, min ena hälft av hjärtat säger Evelina; du brinner för det här yrket, min andra del säger; Evelina du har kompetens inom mkt, och kan plugga till vad du verkligen vill bli. Helt plötsligt blev det här en börda för mig och vet inte riktigt vad jag vill, känns som att jag skulle kunna jobba med vad som helst bara jag har min Joakim, någon som finns för mig, och någon jag kan längta efter på dagarna, någon som pratar ut med mig och förstår mig.
Imorgon jobbar jag iaf 16.00-22.00 Söndag 07.30-17.00, det blir alltså tills nästa helg 12 arbetsdagar i raken för mig och det känns mer än okey för mig, gör det för min skull & även Joakim, ni vet; Många planer behöver mkt pengar !!!

Sen så finns det en speciell, väldigt speciell person för mig, hemma i åsele som fyller 20 år, den 31 juli. HAr fortfarande beslutångest hur jag ska göra.
Lovade Joakim för länge sen att vi skulle åka på fäviken med Johanna och Anders tillsammans, åka dit på fredag och komma hem på Lördag.
Men sen har jag vetat länge att Frugan fyller år, och att jag vill vara där och fira och gratulera henne som hon gjorde då jag fyllde 20, det är som jag kraschar min och allas drömmar, vill inte svika någon på någon sätt. Trots allt vill jag åka på Fäviken, alla Jakt & Fiske stånd, allt som har med natur och göra, vill se den mässan som man hört så mkt om. Sen så säger Joakim att han vill till Fäviken och inte följer med till Åsele, men han vill också till Åsele för att gratta henne tillsammans med mig. Sick jobbigt alltså.
Måste ringa henne och prata, har alldeles för mkt att göra och tänka på just nu tror jag..

Imorgon blir det stan, och kanske man hittar något, känns som en evighet jag gick på stan..
__________________________________

Tack för mig!

Älskar Joakim!